Att jag alltid glömmer hur viktigt det där ljuset är. Hur det allra enklaste gör mig som mest glad.
I eftermiddag har jag och Espen lapat sol vid älven. Sedan tog jag en sväng om pappa. Vi drack kaffe och sög i oss luften av vintrigt hav. Det blev alldeles fullt på lyckohormonskontot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar