jakten på mig själv fortsätter

Sensommaren försvann över tallarna på tomten. Jag kände det i samma sekund korpen svävade över stugan med sina ödesmättade läten. Jag har ägnat alldeles för mycket timmar i sängen, betraktandes asplövens mjuka rörelser leka med ljuset i fönsterglaset. Tänkt mycket på när allt ska börja och vad det är jag ligger och väntar på, varför jag inte hör havet längre?  Sorgen är närvarande men det är som om jag mötte mitt väsen i stormögat. Mina konturer är tydligare nu, lättare att följa. Inte som förr, utsuddade och utfyllda tills pappret var så nött att det nästan blev ett med bordet. Mitt liv det är sekund för sekund, det är impulser, intryck, historia och det är  framförallt känslor som jag aldrig någonsin ska be om ursäkt för igen! Det är tid för höst och klarsynthet. Min längtan efter att trivas i mitt eget sällskap igen, efter att öppna alla fönster och känna livet i tvärdraget. Tänk att en dag kunna se sig själv i en klar tjärn och le, ett innerligt ömsint leende...

du, sagan och instagram

Du har lekt hela dagen i en bäck. Dina fötter är så kalla där under täcket och din hud är fortfarande skrynklig. Ditt vattenäventyr lever kvar i dig och du ligger där bredvid någon som strax ska läsa en saga. Du far iväg mot stordåd och pampiga slottssalar och ljuset är som i scenen när bröderna Lejonhjärta har badat och sitter och fiskar. Det doftar sommar i ditt rum och någon drar täcket tätare om dig och går. Du känner hur mjukt sömnen omfamnar dig, du är trygg, älskad och har ännu inte blivit medveten om att gränsen mellan fantasi och verklighet överhuvud taget finns.

Du växer upp. Du måste, du bör och du förväntas att... Du har byggt så mycket hårt och konstigt omkring dig att du glömt bort ditt äventyr. Du känner saknad och ägnar mycket tid till att klura ut vad som fattas. Då upptäcker du instagram. Filtrerar bort allt ont och fult och berikar din värld med ett vemodigt poetiskt skimmer. Alla dina kaffestunder, all fantastisk mat, ansikten på människor du tycker om blir små fragment från din saga. Det känns lite lättare nu, som om livet var precis som det ögonblicket mellan dröm och verklighet en sommardag för länge länge sedan. Trots ditt vuxna intellekt och din smärtsamma medvetenhet om gränser inser du att sagan, den finns! Det gäller bara att filtrera fram den bakom alla lager av sig själv.