En liten rörig människa med tusentals tankar. Här låter jag de flöda vilt och okontrollerat. Följ med i den ständiga kampen om att hitta rätt och leva sant



17 okt. 2016

Äta, skrolla, och tysta tankar med musik

Jag längtar efter ett barn till.  Det är precis samma smärtsamma längtan som förra gången men inte lika uppslukande. Jag kan inte sjunka så djupt längre för jag har ju min unge. Min alldeles livs levande rufsiga lilla unge som aldrig låter påminnelserna om att livet är nu vänta.
Den översvallande kärleken och det livsuppdraget hade jag inte sist.

Om vi räknar förra gångens kämpade av 36 menscyklar med hopp, förtvivlan och tröstlöst mörker, plus tre års nytt kämpande har jag alltså en erfarenhet av hela imponerande 72 stycken besvikelser och en stor fet seger såklart. Ganska imponerande uthållighetsskills ... om jag får säga det själv.

Det sista hoppet för denna månaden har precis runnit ur mig och som rubriken lyder har jag tacklat det genom att överäta, gottat mig i andras liv och lyssnat på musik för att slippa umgås med mina tankar. Det konstiga är att jag ändå känner mig glad och lugn mitt i allt. Jag har haft så fina drömmar med hopp och tillförsikt. I December får vi hjälp igen och det finns mycket kvar att pröva innan vi ger upp.

Samtidigt pågår livet och det vill jag inte missa för allt i världen.

/Johanna

9 okt. 2016

Jag har saknat mitt vattenhål, jag är tillbaka

Hejsan, här sitter jag och skriver för kråkorna. Det är väl ingen som orkat hålla sig fast vid en dagbok som inte uppdaterats på ett år eller så men det gör detsamma. Kanske jag skriver bäst då, utan press?

Det är oktober, ljuset, färgerna, kylan och eftertanken som kommer med månaden är min bästa tid på året. Den obarmhärtigt ljusa sommarsolen som lyst upp alla skavanker i hem, kropp och själ har börjat ge vika. Dunklet mjukar upp, förskönar och skapar en mystik som sommaren saknar. Hej böcker, kanelbullsmjuk mage och lugna kvällar nära i soffan.

Min dotter Iben är över tre år gammal !? Hur gick det till? Det är flera evigheter och olika liv sedan jag skrivit sist. Vi är samma människor fast annorlunda. Äntligen har vi landat i ett inte fullt så magiskt men ändå hemtrevligt hem. Här ter sig livet enklare och mer ordnat även om jag i hemlighet saknar utsikten mot kvarnen, drömmarna och bilden av oss som självförsörjande ekobönder.

Jag försöker som vanligt hitta min väg, leva mer i enlighet med hjärtats lust, balansera föräldraskap, äktenskap och egen utveckling så gott jag kan. Vissa dagar är jag glad, andra bara en liten lort.
Precis som det ska vara. Eftersom jag inte har några planer på att försöka bli känd eller sälja min själ för spons kommer jag vara så öppen jag bara kan. Jag är ändå inte bra på att låtsas.

Tack för att du läser!

/ Johanna