tag:blogger.com,1999:blog-14805568800643350352024-02-02T06:05:10.747-08:00Tyst nu pratar jagJohannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.comBlogger110125tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-19505595927831984542017-10-11T12:21:00.000-07:002017-10-11T12:21:13.445-07:00Världen är min lillasyster som gråter i min famn<div style="color: #1d2129; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px;">
Ska vi gå under vill jag sitta i första klass<br />Jag vill hinna allt innan det försvinner<br />Snyggast yta vinner </div>
<div style="color: #1d2129; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Mitt ägande, mitt ego, min egendom<span class="text_exposed_show" style="display: inline; font-family: inherit;"><br />Jag vill inte höra talas om en dödsdom</span></div>
<div class="text_exposed_show" style="color: #1d2129; display: inline; font-family: 'Helvetica Neue', Helvetica, Arial, sans-serif; font-size: 14px;">
<div style="font-family: inherit; margin-bottom: 6px;">
Hat föder hat<br />kärlek föder kärlek<br />Världen är min lillasyster<br />som gråter i min famn</div>
<div style="font-family: inherit; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Vad ska jag säga?</div>
<div style="font-family: inherit; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Hjälper det att älska och ge<br />när ropen aldrig tystnar?<br />Snart är de trötta, de som lindrar och lyssnar</div>
<div style="font-family: inherit; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Jag är rädd och det är de andras fel<br />Mitt liv är redan skattat<br />de har de andra inte fattat</div>
<div style="font-family: inherit; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
De tar och tar av mitt slit<br />och kommer hit med egen skit<br />Låt mig vara ifred med mitt EU pass<br />Ska vi gå under vill jag sitta i första klass</div>
<div style="font-family: inherit; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Hat föder hat<br />kärlek föder kärlek<br />Världen är min lillasyster<br />som gråter i min famn</div>
<div style="font-family: inherit; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
Vad ska jag säga?</div>
</div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-49831690148652767722017-03-10T14:27:00.003-08:002017-03-10T14:30:31.156-08:00Fredagens sista skälvande minuterOj, vad det här med energier spelar roll! Så mycket en människa kan osa om hon inte mår bra.<br />
<div>
Så mycket som sipprar ut på fel sätt, rinner över och förgiftar i små doser. Doser som värker i själen utan att en vet var de kommer ifrån, som gör en ledsen och tar ifrån en sinnesnärvaro som kunde spenderats finare. Som får en att sjunka och fundera kring sitt eget värde när en egentligen borde tänka på utflykter, kramar och musik.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Därför bär vi ansvar för vårt mående, det är självklart att få känna alla känslor, att inte alltid kunna glädjas, att få vara svartsjuk, arg och ledsen. Känna är okej, våga känna är modigt. Men när känslorna läggs utanför en själv, när insikten saknas och de läggs på andra att bära blir det genast krångligt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ofta kletar andras ouppklarade känslor fast vid mig och jag går vilse. Då hjälper det att tänka att just den lilla människan inte har förmåga att göra bättre nu. Att lämna det där vid den tanken. Att välja ömheten och resa sig <3 div=""></3><br />
<div>
<br /></div>
<div>
Nu ska jag ge mig själv till natten. Lägga mig vid mitt barn och låta hennes sömn blandas med min.</div>
<div>
Slippa väcka tidigt imorgon och mentalkräkas på min gälla mammaröst som hurtigt försöker presentera förskolan som ett roligare alternativ än Disneyland samtidigt som själen vill stanna under täcket. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
För övrigt:</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Stina Wolter i let`s dance... så mycket liv, sårbarhet och äkthet som letar sig in i glättig svensk familjeunderhållning. Det finns hopp!</div>
<div>
<br /></div>
</div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-53739170223577961012017-03-09T11:39:00.000-08:002017-03-09T11:39:04.694-08:00Det helande småpratetDet blev bättre efter ordgråten.<br />
Jag fungerar.<br />
Min fina och medkänsliga vän kom och läkte med småpratet. Småpratet, så vilsamt att få prata om vardagsbestyr, ytligheter och världsliga önskningar.<br />
Det är en gåva att få vara i en vänskap där jag inte skrämmer och drar ner när mörknar. För vi finns där i varandras helveten.<br />
För ut måste hopplösheten, alla fula oönskade känslor för annars kvävs vi.<br />
<br />
Tänker att det är en gåva att orka finnas, att inte skrämmas av den där lilla skälvande människan som står där under alla sina lager av rollkostymer. Jag orkar att finnas där för en del, nästan mer än för mig själv. En dag är jag kanske mogen för att bli min egen bästa vän... vän med min egen nakna skälvande<br />
existens.<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmHwjEX10gGvrP4t-u7GQadfe23aRwc8OY2zjm2Lm_WFREjE9fUXC08SO0sNXRWRkHT0X70YcY7SFwGC3Ou4kiGrYSjxx2ilbE8cblW2YB98sGQGqFK9agH5wxzfrJM2e0U-E5sd5_09w/s1600/9+mar+2017+20%253A37%253A09.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmHwjEX10gGvrP4t-u7GQadfe23aRwc8OY2zjm2Lm_WFREjE9fUXC08SO0sNXRWRkHT0X70YcY7SFwGC3Ou4kiGrYSjxx2ilbE8cblW2YB98sGQGqFK9agH5wxzfrJM2e0U-E5sd5_09w/s400/9+mar+2017+20%253A37%253A09.jpg" width="400" /></a>Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-78391954061338542432017-03-08T00:59:00.001-08:002017-03-08T00:59:24.660-08:00Ordgråt från en mörk vråDet är kvinnodagen och jag vill bara fly från min kvinnlighet och mina roller.<br />
<br />
För varje månad av försök till att få en ny själ att flytta in i min livmoder sjunker jag längre och längre ner i hopplöshetens gyttja. Jag orkar inte trampa mer. Jag orkar inte längre hoppas, orkar inte se det vackra i det lilla som jag varit så bra på förut.<br />
<br />
Jag känner inte igen mig längre. Som om min förmåga att glädjas med andra runnit ur. Mitt inre är som en kvarglömd ölburk med en prilla snus i.<br />
Jag kan inte vara själv med mina tankar, kan inte vara med andra. Jag längtar bort och hem. Ut ur mitt skal, bort till något annat.<br />
<br />
Dessa känslor, denna sörja av mörker som kletar fast vid allt jag vidrör. Det får inte komma ut, inte göra andra obekväma. Mörker smittar. Det finns redan så mycket. Alla har sitt och världen är kall.<br />
Hur ska jag ta mig ur det här utan att smitta någon?<br />
Hur ska jag orka ge min käraste älskade dotter all den värme och kärlek hon förtjänar?<br />
Hur ska jag sluta slösa bort hennes barndom på mitt eget mörker?<br />
<br />
Ge mig något att tro på, ge mig förmågan att se en mening med allt det här!<br />
<br />
/Johanna<br />
<br />Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-85099433345505339322016-11-23T11:25:00.002-08:002016-11-23T11:26:16.364-08:00Om att ta paus från rusande flöden och ställa sig utanför en stund<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieJIsci3hkYAThAWBgrE-wGa7eE9m-KuUpHCFxjUa-fvnanU-rxjVD1TvilfkQq8dXEw_u5JpgTmYR-naQluvnslJtoCglkXFQkQn9khrZgDy0cTu3PY0ywXNBQ0hqyelvDZi6NcLcSx4/s1600/IMG_0786.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="440" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieJIsci3hkYAThAWBgrE-wGa7eE9m-KuUpHCFxjUa-fvnanU-rxjVD1TvilfkQq8dXEw_u5JpgTmYR-naQluvnslJtoCglkXFQkQn9khrZgDy0cTu3PY0ywXNBQ0hqyelvDZi6NcLcSx4/s640/IMG_0786.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNUrPZGliOIto5rAFgG42iTYdUru4xaEoimNrWH7uc4evi_epnYrJ59JxOc7JoaQo1fBCIysw4B3uYWGnauyurT3iyTNYqyUh2-58GyiK7lDpdJ7Wp_XPCpmuGYlX_1P6m0HqrYInp16Y/s1600/IMG_0826.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNUrPZGliOIto5rAFgG42iTYdUru4xaEoimNrWH7uc4evi_epnYrJ59JxOc7JoaQo1fBCIysw4B3uYWGnauyurT3iyTNYqyUh2-58GyiK7lDpdJ7Wp_XPCpmuGYlX_1P6m0HqrYInp16Y/s640/IMG_0826.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4uz8j_Fy8o54YxKsWHCi8xINWMBePmixnLReYqVKZYi1GkndfUbaz6hRXk9heu5oVqLNDtduY5G653z-E4KpmsMXcoDoEJFXVeCeRhB30L3Zj7fPuBDwQtEKCMpGh9nxJbLJ7Ysf6-h0/s1600/IMG_0839.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg4uz8j_Fy8o54YxKsWHCi8xINWMBePmixnLReYqVKZYi1GkndfUbaz6hRXk9heu5oVqLNDtduY5G653z-E4KpmsMXcoDoEJFXVeCeRhB30L3Zj7fPuBDwQtEKCMpGh9nxJbLJ7Ysf6-h0/s640/IMG_0839.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Den bleka solen drog ut oss i nästan tre timmar idag. På det hela tagen en dag utan skav, inre lidelse och treårs dispyter. Så vilsamt!</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Funderar mycket kring att vara delaktig och flyta med de sociala mediernas ständiga flöden och trender. Jag blir lätt insugen i andras liv så till den milda grad att jag glömmer mina egna konturer. Så ibland hoppar jag av för att värna om mig och högkänsligheten. Det tar en stund att tända av och inte söka telefonens räddning i rastlösheten. Nu känner jag ro och mer sinnesnärvaro med människor i den fysiska världen. Skrämmande ändå, att det är en sådan markant skillnad. Jag hoppas jag ska hitta ett sätt att kunna delta i min samtid på ett sätt som inte skadar mig och rör till mitt bräckliga inre. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
Tills dess håller jag mig här i min dammiga gamla blogg och forsätter att dokumentera liv. Mest för min egen skull, men kanske också för Ibens. </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-65219169517248160692016-11-21T11:10:00.004-08:002016-11-21T11:10:52.291-08:00En måndag i slutet av NovemberMorgon. Lämna gråtande barn.<br />
Samla sig och cykla sig till arbetet genom gryende vardag.<br />
Finnas till för människor som kämpar mot demens, som famlar efter en rak linje i det alltmer fördunklade medvetandet. Cykla med andan i halsen. Hämta barn, mötas av leende.<br />
Komma hem. Andas. Göra utlovad varm choklad. Grunda existens till Sara Dawn Finer och adventsstjärnesken. Andas. Allt är bra nu.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJNnB_bdQ6aD6XWIY7umRFeiz8iuREIvYixuMifIHBSnhtuIR3DN0AZv3We0gbQzSGVVNDNoictL7HB_JaTwIXDYKnrg3McAaCwlQ8CLnavUHYNNvXqGk_fpsC9T4IYElJY-pFrSHfPXo/s1600/IMG_0756.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJNnB_bdQ6aD6XWIY7umRFeiz8iuREIvYixuMifIHBSnhtuIR3DN0AZv3We0gbQzSGVVNDNoictL7HB_JaTwIXDYKnrg3McAaCwlQ8CLnavUHYNNvXqGk_fpsC9T4IYElJY-pFrSHfPXo/s640/IMG_0756.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDCMwM1Zo5PefIPPHjqJ7LQxV7moapWnyqvXTXNeNp2grfwI4y69ZFWPibae2M0fh43pd4GuOFJaqCDcGcz8H9uznoAYu-eI4BouAsolbaCp7Ft9o-4JZ4FvcpXMr7WsU8-4qL9aBMjZE/s1600/IMG_0764.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDCMwM1Zo5PefIPPHjqJ7LQxV7moapWnyqvXTXNeNp2grfwI4y69ZFWPibae2M0fh43pd4GuOFJaqCDcGcz8H9uznoAYu-eI4BouAsolbaCp7Ft9o-4JZ4FvcpXMr7WsU8-4qL9aBMjZE/s640/IMG_0764.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-22119413870636500492016-10-17T11:47:00.001-07:002016-10-17T11:47:47.438-07:00Äta, skrolla, och tysta tankar med musikJag längtar efter ett barn till. Det är precis samma smärtsamma längtan som förra gången men inte lika uppslukande. Jag kan inte sjunka så djupt längre för jag har ju min unge. Min alldeles livs levande rufsiga lilla unge som aldrig låter påminnelserna om att livet är nu vänta.<br />
Den översvallande kärleken och det livsuppdraget hade jag inte sist.<br />
<br />
Om vi räknar förra gångens kämpade av 36 menscyklar med hopp, förtvivlan och tröstlöst mörker, plus tre års nytt kämpande har jag alltså en erfarenhet av hela imponerande 72 stycken besvikelser och en stor fet seger såklart. Ganska imponerande uthållighetsskills ... om jag får säga det själv.<br />
<br />
Det sista hoppet för denna månaden har precis runnit ur mig och som rubriken lyder har jag tacklat det genom att överäta, gottat mig i andras liv och lyssnat på musik för att slippa umgås med mina tankar. Det konstiga är att jag ändå känner mig glad och lugn mitt i allt. Jag har haft så fina drömmar med hopp och tillförsikt. I December får vi hjälp igen och det finns mycket kvar att pröva innan vi ger upp.<br />
<br />
Samtidigt pågår livet och det vill jag inte missa för allt i världen.<br />
<br />
/Johanna<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgt29i-zAemrEg-RAu5NNEizYeIMJqwjOZPxHW-GlJZoXRnpY2tn0nypwdGTWGC-xOHV_AgC3b_Q6v6R_0n8BovSzyX06SmErN3fSPgziOvNmHmUcTEPcbtPBCegAuI5LCQmgdw9b6cZd8/s1600/IMG_4118.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgt29i-zAemrEg-RAu5NNEizYeIMJqwjOZPxHW-GlJZoXRnpY2tn0nypwdGTWGC-xOHV_AgC3b_Q6v6R_0n8BovSzyX06SmErN3fSPgziOvNmHmUcTEPcbtPBCegAuI5LCQmgdw9b6cZd8/s640/IMG_4118.JPG" width="640" /></a></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-61000961716442121702016-10-09T12:48:00.000-07:002016-10-09T12:48:10.126-07:00Jag har saknat mitt vattenhål, jag är tillbakaHejsan, här sitter jag och skriver för kråkorna. Det är väl ingen som orkat hålla sig fast vid en dagbok som inte uppdaterats på ett år eller så men det gör detsamma. Kanske jag skriver bäst då, utan press?<br />
<br />
Det är oktober, ljuset, färgerna, kylan och eftertanken som kommer med månaden är min bästa tid på året. Den obarmhärtigt ljusa sommarsolen som lyst upp alla skavanker i hem, kropp och själ har börjat ge vika. Dunklet mjukar upp, förskönar och skapar en mystik som sommaren saknar. Hej böcker, kanelbullsmjuk mage och lugna kvällar nära i soffan.<br />
<br />
Min dotter Iben är över tre år gammal !? Hur gick det till? Det är flera evigheter och olika liv sedan jag skrivit sist. Vi är samma människor fast annorlunda. Äntligen har vi landat i ett inte fullt så magiskt men ändå hemtrevligt hem. Här ter sig livet enklare och mer ordnat även om jag i hemlighet saknar utsikten mot kvarnen, drömmarna och bilden av oss som självförsörjande ekobönder.<br />
<br />
Jag försöker som vanligt hitta min väg, leva mer i enlighet med hjärtats lust, balansera föräldraskap, äktenskap och egen utveckling så gott jag kan. Vissa dagar är jag glad, andra bara en liten lort.<br />
Precis som det ska vara. Eftersom jag inte har några planer på att försöka bli känd eller sälja min själ för spons kommer jag vara så öppen jag bara kan. Jag är ändå inte bra på att låtsas.<br />
<br />
Tack för att du läser!<br />
<br />
/ Johanna Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-48479371908119962002015-09-09T03:59:00.002-07:002015-09-09T03:59:52.132-07:00Det stora avskedsinläggetJag har inte slutat skriva men jag har bytt hem. Vårt Kvarnlyckan som inhyst oss så kärleksfullt är nu sålt och vi har grävt upp våra rötter och mellanlandat i en sommarstuga på 22kvm på Olofsbo. I Oktober väntar ett anspråkslöst men hemtrevligt tegelhus på oss. Vägen till det detta beslut har vuxit inom oss, inom mig länge. Vi har haft otaliga pratnätter. Vägt för och emot, bestämt och ombestämt oss för att till slut landa. Ekvationen barn, studier, jobb,odling och renoveringsobjekt gick inte ihop hur vi än räknade. Bara slit och lite lust. Så ska inte ett liv vara. Det kan vara strävsamt och rent av jävligt ibland men finns drömmarna och passionen bakom det vi gör är slitet värt det. Relationen till Espen, till Iben och till mig själv är kärnan. Så nu lyfter vi igen men först ett värdigt farväl av allt jag älskat med denna plats.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOVsg6pdjd9x3APIz9qI0agOdqqcWt_9m5kJEqbmfc5T2QBvyrXTCG7VeGTtQg1u1qTdyqriwg_6j7Vv47PsbUe_RUlxwZyt5Nvy9_ST8MmG6s4daBNvkWwOw_BKj2XjQ3dE9oQ_1lK5Y/s1600/IMG_0043.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOVsg6pdjd9x3APIz9qI0agOdqqcWt_9m5kJEqbmfc5T2QBvyrXTCG7VeGTtQg1u1qTdyqriwg_6j7Vv47PsbUe_RUlxwZyt5Nvy9_ST8MmG6s4daBNvkWwOw_BKj2XjQ3dE9oQ_1lK5Y/s400/IMG_0043.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kvarnen, att ha denna magnifika granne som ståtat för oss i årstidernas alla skepnader. Stolt och vacker med sin lysande krona</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbfB7cw1nfT6Rzot64tBmN8cfVBm5sTkn_1hvsnwV5XiwM8wIM0WKmv7hc1PYeBQ8PxQSFOh1EY0DZH7CU2TtEvmwWLn_kEL5iv56CDlp3YzoZN6MiYW8XKbMQVq3ZXyjexSBpK_II3Ms/s1600/IMG_2011.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbfB7cw1nfT6Rzot64tBmN8cfVBm5sTkn_1hvsnwV5XiwM8wIM0WKmv7hc1PYeBQ8PxQSFOh1EY0DZH7CU2TtEvmwWLn_kEL5iv56CDlp3YzoZN6MiYW8XKbMQVq3ZXyjexSBpK_II3Ms/s400/IMG_2011.JPG" width="266" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vår grusväg</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHOoij5ioUvlhzI1o0AI0oXIhlhkSSfkzTyEE0VmQvJ_k-6YalbcFr41sMep6TTZ_TnKfn-yjy1PwWllmFOmnbCHVbGT3dG1jdyMXCJ2ikEkpx8tTjj15OPFEkirSNUwHijUlIbH6fpO0/s1600/IMG_2014.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHOoij5ioUvlhzI1o0AI0oXIhlhkSSfkzTyEE0VmQvJ_k-6YalbcFr41sMep6TTZ_TnKfn-yjy1PwWllmFOmnbCHVbGT3dG1jdyMXCJ2ikEkpx8tTjj15OPFEkirSNUwHijUlIbH6fpO0/s400/IMG_2014.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Syrenernas blomning, värt allt slit i värden</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj60MSdVk5dzm4525LH9nDYeo6iDdxD4ld0C357IXLAag0vrddRtWv2gmlg2c1__7tVQ6hpm9YLilxXwIgbKy1RyPOGBG-UXOTHylU4ygqNM8Mp6KOQCsjiJc52qZ7WIIiwkzCBIRvak2M/s1600/IMG_1031.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj60MSdVk5dzm4525LH9nDYeo6iDdxD4ld0C357IXLAag0vrddRtWv2gmlg2c1__7tVQ6hpm9YLilxXwIgbKy1RyPOGBG-UXOTHylU4ygqNM8Mp6KOQCsjiJc52qZ7WIIiwkzCBIRvak2M/s400/IMG_1031.JPG" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-size: small; text-align: start;">Trägolven, som är så mjuka mot bara fötter<br /></span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhRX2B3c-65aY_y1APAfHom41gsQ9cdV1HiuJijVjSEs9rzXDvcKj53FetXr6BjrEGQyXFAoEFDmz4kK5_kiFBWqh3IPtFZbwSDf_BxU3NAdKvFMmUKtABJtRqIXz4PjbEJou6guI0Q_E/s1600/IMG_0223.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhRX2B3c-65aY_y1APAfHom41gsQ9cdV1HiuJijVjSEs9rzXDvcKj53FetXr6BjrEGQyXFAoEFDmz4kK5_kiFBWqh3IPtFZbwSDf_BxU3NAdKvFMmUKtABJtRqIXz4PjbEJou6guI0Q_E/s400/IMG_0223.JPG" width="400" /></a></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvB2_-tVn80ymrXJBpBpWEAfyLRtrFTjOXiU4vKseOC7SGhvznIZCpD8Wp5TfrIahk4evkGtH9gHNjdshU8nSIfk9GFtH2wdRhrfN_Sm4pS5mvcnNe7xPvRbfwAV8e8WTLI-Q9LoYeUhU/s1600/2013-10-27+15.22.30.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="276" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvB2_-tVn80ymrXJBpBpWEAfyLRtrFTjOXiU4vKseOC7SGhvznIZCpD8Wp5TfrIahk4evkGtH9gHNjdshU8nSIfk9GFtH2wdRhrfN_Sm4pS5mvcnNe7xPvRbfwAV8e8WTLI-Q9LoYeUhU/s400/2013-10-27+15.22.30.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Platsen i soffan där tusen samtal förts, där jag vilat med min bebismage, där jag ammat , där vi gråtit och lekt</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3gKLku4N-uO3rrr3Vun-c9j2wIgZQl66FTrlCczGyvIxmWQRO8fx1EW0t5WKhghPvvS0j6aPBg6LH9cgS05ajSy0qB5fym_6waiUZNMDOEVlfywOvciw91JW6LHXY89azv0xD5iwSdc8/s1600/045.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3gKLku4N-uO3rrr3Vun-c9j2wIgZQl66FTrlCczGyvIxmWQRO8fx1EW0t5WKhghPvvS0j6aPBg6LH9cgS05ajSy0qB5fym_6waiUZNMDOEVlfywOvciw91JW6LHXY89azv0xD5iwSdc8/s400/045.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fönstret i vardagsrummet som bjudit på många skådespel av ljuslekar, hjortbesök och stormhärj</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcI94pjdGqdm7t29POWj-FCmP2re7b0NrE-jlDmPcanYaYFvApLM4DlcVfi1WQlpu1qiSov8TR7d7JHk2MNIQFC7bTWYNnq4u9Mlg2Kctf8xcBcXdIUaN1uiyvoI15k9NwUIC1CCEqM4o/s1600/IMG_1024.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcI94pjdGqdm7t29POWj-FCmP2re7b0NrE-jlDmPcanYaYFvApLM4DlcVfi1WQlpu1qiSov8TR7d7JHk2MNIQFC7bTWYNnq4u9Mlg2Kctf8xcBcXdIUaN1uiyvoI15k9NwUIC1CCEqM4o/s400/IMG_1024.JPG" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den gula färgen i Ibens rum som passar henne så. Klar och bestämd, varm och ljus...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7XwoivtyNzMzy_zED-4MUEeexHVrtTEle7NFDEavSX8mhxve7-RWPrVbGA3DCWUKA7ITCl_keaMA3VdvTOL5rh-Z6vI5WVDO6zIBGWiWUGNqdvm8ZcvGB_A5t5FmyZBmEbuvGJDO7ovI/s1600/IMG_0770.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7XwoivtyNzMzy_zED-4MUEeexHVrtTEle7NFDEavSX8mhxve7-RWPrVbGA3DCWUKA7ITCl_keaMA3VdvTOL5rh-Z6vI5WVDO6zIBGWiWUGNqdvm8ZcvGB_A5t5FmyZBmEbuvGJDO7ovI/s400/IMG_0770.JPG" width="300" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2iwtK4t7-_HarDa0bVxvZg5p5EkGuVyJ63ObxUXBC53mIdV0DzA7J2JHiJ4fFDD1GOiYfv8r9uYHlCMe35z6hiv07bLuasjTP4qY3IIwZ7p5epSlEibZj2HMldRAwGUQ-3HdFVnPulvs/s1600/IMG_0053.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2iwtK4t7-_HarDa0bVxvZg5p5EkGuVyJ63ObxUXBC53mIdV0DzA7J2JHiJ4fFDD1GOiYfv8r9uYHlCMe35z6hiv07bLuasjTP4qY3IIwZ7p5epSlEibZj2HMldRAwGUQ-3HdFVnPulvs/s400/IMG_0053.JPG" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Köket, med alla gäster som kom och gick, alla kvällar där solens sista strålar lekte med kvarnvingarna, vardagsrealismen med smulor, smågnabb och massa härligt barnmatsklet</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgv-XxUfmWMCWrn-FloOXENhgf0Xmm-1pQewOEKtpoy_G-Bt9cC6mqoc2_hWsiivFvWC1opiApdXXDGfzGrKu8HCETS7v2GodE0ltn6CZAUka1H819hxOz_WMc6OaTvNlrm7kvWT4cm3iE/s1600/IMG_0018.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgv-XxUfmWMCWrn-FloOXENhgf0Xmm-1pQewOEKtpoy_G-Bt9cC6mqoc2_hWsiivFvWC1opiApdXXDGfzGrKu8HCETS7v2GodE0ltn6CZAUka1H819hxOz_WMc6OaTvNlrm7kvWT4cm3iE/s400/IMG_0018.JPG" width="300" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vägen till vedboden...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
Vårt första älskade hus med våra drömmar om självhushållning och gårdsbutik, vänner och familj som fyllt det med liv, vår dotters tillblivelse och första tid i livet. Nu finns allt detta i väggarna och jag hoppas så att de nya invånarna ska trivas och fylla denna lilla värld med nytt liv och nya minnen.<br />
<br />
<br />Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-11360717904343564532015-02-09T12:25:00.001-08:002015-02-09T12:25:49.896-08:00Hejsan 2015!Vi är visst redan inne i Februari. Känner ett sådant hopp inför detta nya oskrivna år. Det finns så mycket jag vill fylla det med! Jag vill känna mer, både smärta och glädje. Vill stå upp för min känslighet istället för att ge den skulden. Jag vill vara mindre rädd för att passa in, vill älska mig själv mer. Vill ta plats! Vill vara nära och njuta av varje litet ögonblick av Ibens framfart. Vill leva mer helt enkelt. Vilken tur att jag har en blogg vars namn ger mig möjlighet att vältra mig i mitt eget tyckande.<br />
<br />
<br />
Nu kör vi 2015!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi04utimFC0cJ1xEJS7te6Wt_ZLAoA1XSSnx4-bd86aWCKR_9KYYELQhWty-Hdx0bzJzMzE31LzFjgNE8VpSEueOo1IgTeNn4lig9uTpSObcb9SRZyIv6vGrhgyC7LMYIz8lVQLVbmc5J4/s1600/IMG_0653.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi04utimFC0cJ1xEJS7te6Wt_ZLAoA1XSSnx4-bd86aWCKR_9KYYELQhWty-Hdx0bzJzMzE31LzFjgNE8VpSEueOo1IgTeNn4lig9uTpSObcb9SRZyIv6vGrhgyC7LMYIz8lVQLVbmc5J4/s1600/IMG_0653.JPG" height="400" width="301" /></a></div>
<br />Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-69568402976124250792015-01-07T11:45:00.001-08:002015-01-07T11:45:08.676-08:00Martina<div>
Martina är ett skyggt men ack så sinnligt kvinnoväsen. Hon har
sitt eget vackra filter över denna värld. Hennes penseldrag brinner. Hon
glöder och pyr där inne. Ibland gömmer hon sig när verkligheten blir
för påtaglig. För det kostar att vara så öppen, att ge så mycket
vackert. </div>
Vi lekte mycket som
barn, letade efter Näcken, såg mysterier i allt, jagade äventyr med
febrig iver. Våra föräldrar slet sitt hår då denna jakt tog oss ut på
sköra isar(bokstavligt talat). Två flickor i fantasins blomstringstid.
Så ont det gjorde när den brutala vuxenheten knackade på dörren. När
magin började blekna i takt med att kvinnorna i oss reste sig. Så rann
tiden och vi flöt i land på samma ställe igen. Vi blev strandsatta här i
Bölse och de där flickorna fanns visst kvar, ville ut, ville leva! Nog
för att jag är den där kvinnan med tusen åtaganden men när jag träffar
dig så glömmer jag allt det där. Tycker mig höra när Näcken ropar, ser
hur din pensel får mitt krökta huvud att se andra färger.<div>
<br /></div>
<div>
Fina Martina sluta aldrig vara du. Flyt vidare, flyt ut i världen den väntar på dig!</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxFqfl7dY82Km2fqmo6mPz8RK7hDREG6HgJgDAJmS8wq7oeadDn-COfOu-dGAAJvgtN5wf45E-PR2Nh85i15yRRBl07fsOMoGlW8hTUolYeKHz_z5w8ez22YbY8e8j81GvgXwLM1wqnwM/s1600/2013-11-10+12.12.20.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxFqfl7dY82Km2fqmo6mPz8RK7hDREG6HgJgDAJmS8wq7oeadDn-COfOu-dGAAJvgtN5wf45E-PR2Nh85i15yRRBl07fsOMoGlW8hTUolYeKHz_z5w8ez22YbY8e8j81GvgXwLM1wqnwM/s1600/2013-11-10+12.12.20.jpg" height="400" width="266" /></a></div>
</div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-31578756926606294522015-01-07T11:38:00.003-08:002015-01-07T11:38:29.127-08:00Kiv och livDet pågår lite maktkamper här hemma. Liten som vill se och känna på
allt. Vuxen, ansvarsfull som nejreflexar och försöker vara pedagogisk
och resonerande. Det är spännande, det här med familj. Vi växer ihop,
testar nya roller, kivas och blir sams. Jag som alltid varit en
vansinnigt konfliktskygg person blir plötsligt tvungen att ta tag i
saker. Sätta ord på ilskan och vara lite bestämd när nöden kräver det.
Det är bra! Jag lär mig, vi lär oss och livet är egentligen väldigt
fint.<br />
(nu sväljer vi all frustration och mindre katastrofer och zoomar ut en stund)<br />
Att bli mamma är en resa i självutveckling. Ingenting kan mörkas. Allt det goda och det mindre fördelaktiga kommer fram i mig.Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-91090139358238717852015-01-07T11:36:00.002-08:002015-01-07T11:36:37.648-08:00I jakten på det perfekta moderskapetJag har varit mamma i lite över ett år. Jag utforskar denna nya roll
var dag. Ibland är vetskapen om att ha total makt över ett liv så
kvävande, ibland är den fantastisk och självutvecklande.<br />
Jag har
en tendens att flyta ut och glömma mina egna värderingar när jag är inne
i hudlösa perioder. I våras innan jag hittat balansen mellan alla mina
roller (kollega, partner, vän, dotter, syster, mamma) var det kaos. De
dagar jag var ledig skulle jag vara närvarande med Iben till hundra
procent, motionera, städa huset och vara social. Tålamodet skulle räcka
genom arbetsdagen och hela vägen hem till Iben och natten. Hon kände av
det såklart, mamman som lade sina krav på sig själv över på hennes
avsaknad av sömn. Så klassiskt och sorgligt! Det var inte så jag skulle
bli, en mamma som inte tar ansvar för sina egna känslor utan
skuldbelägger barnet.<br />
Tack och lov för självrannsakan!
Denna hösten (efter separationsångest och förskolekris) känns mer
harmonisk. Kanske är det så att jag börjar landa i mina roller och hitta
en slags balans. Kanske har jag insett att mitt föräldraskap inte
kommer att vara perfekt, att det är en omöjlig och kvävande uppgift för
alla parter. Konflikter och familjeroller kommer prövas och
förhoppningsvis utvecklas till det bättre. Så länge jag tar ansvar för
mina känslor och försöker respektera Ibens.<br />
<br />
"Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det" -<b>Markus Krunegård</b><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLkAh48RXb1C2cAs4F64M4_BZRAIb8CJPyHMys-xD0A2kaA-2SthRpwrf-8XzSk2ZhP7lGGySJ2F4tC94K93_JZ161g0w4RDycHHvVMgkOqXfabbP7FzQezhsV-jMD4Dlj4IL0Ce5KL88/s1600/2013-11-10+12.52.24-2.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLkAh48RXb1C2cAs4F64M4_BZRAIb8CJPyHMys-xD0A2kaA-2SthRpwrf-8XzSk2ZhP7lGGySJ2F4tC94K93_JZ161g0w4RDycHHvVMgkOqXfabbP7FzQezhsV-jMD4Dlj4IL0Ce5KL88/s1600/2013-11-10+12.52.24-2.jpg" height="400" width="266" /></a></div>
<b> </b><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-46544919402637601212015-01-07T11:34:00.002-08:002015-01-07T11:34:29.094-08:00Nästa år ska bli ett kalenderårJag har alltid önskat att jag var en kalendermänniska, få lite
översikt och skriva in så där som alla mina medvuxna gör. Jag gav mig
själv kalendrarnas Rolls Royce i hopp om förändring.<br />
Nästa år kan inte bli annat än sagolikt med alla dessa vackra sidor att fylla med liv.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjNeRj4dphiU1Bgy3gen09s05GzxAUkRLQrPfDS2RULjOJ2M9WrVtIC8W7B5bg6oMbHpQU4sfnA9Nu1e7KLDe6b7X8tTL92mAVoqgi3c-Iu-oiPnDy9Q6r6WP40eI_6CWt8r6ukJLW5Lc/s1600/2014-10-14+09.34.48.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjNeRj4dphiU1Bgy3gen09s05GzxAUkRLQrPfDS2RULjOJ2M9WrVtIC8W7B5bg6oMbHpQU4sfnA9Nu1e7KLDe6b7X8tTL92mAVoqgi3c-Iu-oiPnDy9Q6r6WP40eI_6CWt8r6ukJLW5Lc/s1600/2014-10-14+09.34.48.jpg" height="400" width="266" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXMcwSKoeGisD3mIz7eAmCRSPfvmmlltrP4norzukrf4IR27TrPwwJjsjMuKadPveSi30HmSGYPkYfa9lcnxcKyMNgAn4owVWICojRAqO395gHA1aqzsc2vHrihtyH8kcbdDHhiP4yx6Q/s1600/2014-10-14+09.35.01.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXMcwSKoeGisD3mIz7eAmCRSPfvmmlltrP4norzukrf4IR27TrPwwJjsjMuKadPveSi30HmSGYPkYfa9lcnxcKyMNgAn4owVWICojRAqO395gHA1aqzsc2vHrihtyH8kcbdDHhiP4yx6Q/s1600/2014-10-14+09.35.01.jpg" height="266" width="400" /> </a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrEss3uGGXxugzrRgdo0AmIsrOgo4kWfO319X8kHijIVfsCwS73APbUfYWLEmkwKn3K7XrsP61vWewSLEMTT3NxmjifZ2BBsP4SaUIB5ofi97s5TZc9rajpdse54DNklDE7VphhyP0dFc/s1600/2014-10-14+09.35.15.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrEss3uGGXxugzrRgdo0AmIsrOgo4kWfO319X8kHijIVfsCwS73APbUfYWLEmkwKn3K7XrsP61vWewSLEMTT3NxmjifZ2BBsP4SaUIB5ofi97s5TZc9rajpdse54DNklDE7VphhyP0dFc/s1600/2014-10-14+09.35.15.jpg" height="266" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-86969196965146949452015-01-07T11:31:00.003-08:002015-01-07T11:31:57.858-08:00Det konstanta brusetJag tycker det är fascinerande med teknikutveckling och roligt att
lära mig nya sätt att kommunicera och utvecklas.Men när jag låter
tekniken ta över blir jag rädd. Människor är olika, en del klarar av att
hitta balans mellan liv och det där andra livet som levs i korta
uppmärksamhetsflöden på olika sociala plattformar. Andra gör det inte,
och till dem ansluter jag mig. Jag är en sådan där irriterande person
som alltid måste ha något i händerna. Ständigt klickandes på pennor,
petandes i ljus, alltid lite rastlös och jagad. Jag är Apples
drömanvändare. Det är så smart uppbyggt, app efter app introduceras,
nässlar sig in och gör sig oumbärlig. Facebook, denna evighetslånga
klassåterträff, instagram med så många vackra kulisser till liv.
Runkeeper som flåsar en i nacken under varje rörelseaktivitet. Ja, till
ock med ägglossningen kan registreras och bokföras.<br />
Jag har så svårt att värja mig, skrollar och skrollar tills tankarna inte hittar sig själva i alla flöden.<br />
För
mig som är en känsloavläsande, rastlös kvinna med dålig karaktär är
inte en smart telefon speciellt bra. Men jag vill ju hänga med, vill
också vara en del av min tid. Balansen var är du? I en ny app?<br />
<br />
Det här gör mig iallafall så usprungstillfreds att jag klarar av att hitta tillbaka till verkligheten.<br />
När
de sociala mediernas lockrop kallar på mig i långsamma stunder ska jag
tänka på denna höstdag jag spenderade med de kvinnor jag älskar mest i
världen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0DYoWbBi_PORe6vZTC9kGojiJ_xBsQN87m650f5WOANWqJ9AjFcVGXymbPabb-ZaeDtCHwZgaAynFfVW7w2aEyJaJwYknsyoZ56Vt1FSefr2sUHAvWTzi4mZnvuu4kZdJDBPp2GDExQI/s1600/2014-10-11+16.15.30.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0DYoWbBi_PORe6vZTC9kGojiJ_xBsQN87m650f5WOANWqJ9AjFcVGXymbPabb-ZaeDtCHwZgaAynFfVW7w2aEyJaJwYknsyoZ56Vt1FSefr2sUHAvWTzi4mZnvuu4kZdJDBPp2GDExQI/s1600/2014-10-11+16.15.30.jpg" height="400" width="266" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVK4V0wiWF0SV21tbplzEp1eIuoaC9dPJtFb1BoTglHfhD8kKTStH_q2OXPN9kNJAf9KceX4PwDVKd2Ssic86_UVR045GVd5X-YdftWwPfFyvGQ8bMLQxzeyeXN8sHr-qXNrXY8nnCZ1Q/s1600/2014-10-11+15.15.11.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVK4V0wiWF0SV21tbplzEp1eIuoaC9dPJtFb1BoTglHfhD8kKTStH_q2OXPN9kNJAf9KceX4PwDVKd2Ssic86_UVR045GVd5X-YdftWwPfFyvGQ8bMLQxzeyeXN8sHr-qXNrXY8nnCZ1Q/s1600/2014-10-11+15.15.11.jpg" height="266" width="400" /> </a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsFxppvA2i2N_w_nfCFkpXGy_59a8pg3el4OlpWjMqSTuqhUG6uMRH4cgLkj0V4GX_JDIWpmfNJUnnCdgKkwxDGwpRUoZkVVX9M8MgFDimp5quQuZ3NtDLH4NQxrc3XfISiVU2_UyFRR0/s1600/2014-10-11+16.14.57.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsFxppvA2i2N_w_nfCFkpXGy_59a8pg3el4OlpWjMqSTuqhUG6uMRH4cgLkj0V4GX_JDIWpmfNJUnnCdgKkwxDGwpRUoZkVVX9M8MgFDimp5quQuZ3NtDLH4NQxrc3XfISiVU2_UyFRR0/s1600/2014-10-11+16.14.57.jpg" height="392" width="400" /></a></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-82112858205769290442015-01-07T11:28:00.000-08:002015-01-07T11:28:14.045-08:00Till en gammal vänPå topplistan över år jag helst vill glömma ligger 2001. Jag är
femton år och har precis börjat gymnasiet. Jag är så rädd, fortfarande
nästan en flicka. En naken och osäker kameleont, redo att anta
omgivningens färger. Jag är inte en snygg och populär person, inte
heller en som behärskar studier, därför klär jag mig ganska snart i
rollen som den roliga och bortkomna flickan utan gränser.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Det
vill sig inte bättre än att jag blir förförd av alkoholen. Vars röst är
så lockande i början, välkomnar en in till en värld utan ansvar, suddar
ut konturerna av spegelbilden och drar en med på de mest obskyra
äventyr. Ljummet hemmagjort vin och polsk smuggelsprit tvingas ner i den
lilla flickhalsen. Fyllan som enar, som ger en sådan tillhörighet till
de som delar flaskan. Sköljer bort känslan i att vara en ung vilsen
människa utan förankring i marken, Jag är min största fiende. Det är
inte lätt för någon att nå mig. Stängd och blockerad från allt.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
...
men det finns faktiskt en som ser mig, som följer med på varje nytt
upptåg och vakar. Han ringer polisen när det kommer lite för många
personer till en fest jag anordnat men tappat kontroll över. Säger till
mig att jag behöver hjälp och ger mig en bok. Måsen: En berättelse om
Jonathan Livingstone Seagull. Inte heller han når in till mig, inte då.
Vi mister kontakten någonstans bland de där åren. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Så
går en halv livstid och plötsligt en dag som idag kommer jag och tänka
på boken och på honom. Han som såg mig när ingen annan såg. Att det
skulle ta så många år för mig att se det är bara sorgligt. Det är en av
de finaste sakerna någon gjort för mig någonsin!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Så Marcus, tack! Tack för storheten i att du fanns där fast du inte fick något tillbaka!</div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-50831941860220569342015-01-07T11:26:00.002-08:002015-01-07T11:26:25.151-08:00Veckans gröna: Vegetarisk indisk gryta med halloumi Detta recept har jag fått av en rar kollega. Hon inspirerar mig alltid
med en massa enkel och go veggomat. Denna rätt är allt för god för att
inte spridas ut i etern. Ni får ha överseende med fotot, det är en egen
konstform att fotografera mat.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4mILpFPKxz47iVAN07WCtv46MyMy_MJzhDTOK6scJqGIjhSFb66DFS-hsFRHzwozhjy9XZGlVaxZVebQY4HcGYJ5zwgs0d2teCL4dUXZTRN0tLK9rZAuXadxm-xBbwT_XQRzvuqgi3W8/s1600/IMG_0626.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4mILpFPKxz47iVAN07WCtv46MyMy_MJzhDTOK6scJqGIjhSFb66DFS-hsFRHzwozhjy9XZGlVaxZVebQY4HcGYJ5zwgs0d2teCL4dUXZTRN0tLK9rZAuXadxm-xBbwT_XQRzvuqgi3W8/s1600/IMG_0626.JPG" height="346" width="400" /> </a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Celines indiska gryta med halloumi och ärtor<br />
<br />
<span style="color: #141823; font-family: Times, Times New Roman, serif;"><span style="line-height: 16.3090915679932px; white-space: pre-wrap;">4 portioner
1 förp paneer, tofu eller halloumi (200 g)
2 vitlöksklyftor
1 tumstor bit ingefära
1 färsk röd cili
1 gul lök
2 tomater
1 näve cashewnötter (ger krämighet och reder såsen)
1 dl matlagningsyoghurt
1 tsk spiskummin
0,5 tsk gult chilipulver (kan ersättas med vanligt chilipulver och kan
även uteslutas helt)
0,5 tsk torkade curryblad (kan uteslutas)
2 tsk garam masala
0,5 tsk torkad koriander
1 tsk gurkmeja
2 msk tomatpuré
2 msk mango chutney
2/3 kruka färsk koriander
0,5 gul paprika
2-3 dl gröna ärter
salt
ev 1 tsk soja för färgen
Börja med att finhacka chilin. Riv ingefäran och vitlöken fint. Mixa
cashewnötterna till ett fint pulver, detta blir redningen i grytan. Mixa
sedan tomaterna och den gula löken till puré.
Hetta upp lite smör eller olja i botten av en stor gryta. Tillsätt
vitlök, ingefära, chili, lök och tomater och låt fräsa under omrörning.
Tillsätt de torkade kryddorna och tomatpurén och fortsätt fräsa under
omrörning. Lägg ner paneeren skuren i mindre tärningar. Tillsätt sedan
yoghurt, chutney, ärter, mixade nötter och ev lite vatten om det ser
lite torrt ut. Strö även över finhackad färsk koriander. Låt sjuda några
minuter. För en brunare färg, kan man tillsätta lite soja. Smaka av med
salt och svartpeppar. Lägg sist ner paprikabitarna. De ska bara bli
varma och behålla sin krispighet.
Servera grytan med basmatiris, en klick god raita och gärna extra färsk
koriander</span></span><br />
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-33494759930357529062015-01-07T11:22:00.002-08:002015-01-07T11:22:31.381-08:00Till ljudet av små steg...Klockan är runt halv sju en ledig tisdagsmorgon och du har försökt få
upp mor och far i en kvart. Efter tappra försök med blöta pussar och
långa fantasifulla monologer ger du upp och ålar dig ur sängen. Jag hör
dina små fötter när de går över vårt knarriga trägolv. Hör hur du
stannar upp och kommer med små förtjusta tillrop var gång du gör en ny
upptäckt.<br />
Jag håller andan i den stunden. Låter insikten
fylla mig, att du fyller ut det här huset i varje skev liten spricka.
Minns tillbaka till tiden då vi försökte och längtade till att fylla
vårt hem med ljudet av just de små stegen. Hur kylan och tomheten sakta
slet upp en ur sömnens tillflyktsort. Den där sorgen över ett barn som
aldrig kom, tomheten i barnlöshetens ingenmansland. Hoppet var ett
tortyrredskap som släppte in så mycket glädje för att i nästa sekund
smälla igen dörren framför en. Tänker med ömhet tillbaka på den våta
fläck som var jag, som ändå älskade livet emellanåt. Det blev ju så bra
fast jag till slut låste den där dörren till hoppet som bara stod och
smällde.<br />
<br />
Du kommer tillbaka in igen och lägger det
blonda lilla huvudet på sängkanten och ler. Jag går upp och vi sätter
oss i soffan och låter världen vakna på tv:n. Du gungar med till introt
av Sporten och pillar på huden vid min hals...<br />
Så sitter jag här med ett solsken till unge och är så vansinnigt förälskad i livet.<br />
<br />
Tack Iben Selma för att jag fick hoppa på just ditt tåg <3 p=""><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiD1F8lLLQVK4BgJREaYEvhPBEhwoDWkCpzTtjnIHHi2t4HnR152Lf4wB4kX9k8G1bPH2kYBp9kTNy2yrHNjAYw_n_R2y3auW_ruW_5hqdKWFHoFfkjsaU9lxZk0-bmwb3j55Gx_Labhgo/s1600/IMG_5786.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiD1F8lLLQVK4BgJREaYEvhPBEhwoDWkCpzTtjnIHHi2t4HnR152Lf4wB4kX9k8G1bPH2kYBp9kTNy2yrHNjAYw_n_R2y3auW_ruW_5hqdKWFHoFfkjsaU9lxZk0-bmwb3j55Gx_Labhgo/s1600/IMG_5786.JPG" height="266" width="400" /></a></div>
</3>Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-52133569806556214172015-01-07T11:19:00.002-08:002015-01-07T11:19:22.846-08:00FredagsblommanFör mig är det viktigt med de små markeringarna i livet. Fredagskänslan
till exempel, när det pirrar lite extra i magen när man går där på
jobbet och kärar ner sig i bilden av sin familj uppkrupen i soffan med
en hel helg med tid tillsammans framför sig. Jag brukar alltid fira
detta med en bukett blommor. Dessa blommor gör den inte alltid lika
glamorösa småbarnstillvaron lite vackrare.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmwZpjmrNXctBSzPN2dyA_T1HafZJ4U_-Kh2u03HNGepUl-wcZjrZzBbX1M1oo3hQ3rorgh_nCWo9yzdbNTl3UnsBunJllZekULFdCSwM_n9eHZ3VWEIhpQadXOVLl2c9_zi0hzIJv6A0/s1600/IMG_0631.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmwZpjmrNXctBSzPN2dyA_T1HafZJ4U_-Kh2u03HNGepUl-wcZjrZzBbX1M1oo3hQ3rorgh_nCWo9yzdbNTl3UnsBunJllZekULFdCSwM_n9eHZ3VWEIhpQadXOVLl2c9_zi0hzIJv6A0/s1600/IMG_0631.JPG" height="400" width="300" /></a></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-30987297665024902352015-01-07T11:16:00.000-08:002015-01-07T11:16:20.436-08:00Om kemikaliebantningNär jag väntade Iben kom medvetenheten om att mina val hade
konsekvenser och var viktiga. Tidigare hade de bara drabbat mig. Om jag
utsatte min kropp för påfrestning så gjorde jag även min bebis i magen
illa. Det blev plötsligt självklart att tänka över vad jag stoppade i
mig, vad jag omgav mig i min hemmiljö och vad jag skulle omge Iben med
när hon var ute. <br />
Jag började läsa på om kemikalier och hur en
konkret kan gå till väga för att minska mängden hormonstörande ämnen i
hemmiljön. Det är viktigt för alla men framförallt för gravida och
spädbarn eftersom de är så receptiva och sköra i början. Först blev jag
paranoid när det gick upp för mig att ett ofött barn redan bär på
miljögifter. Nu ska ni veta att jag varit väldigt nonchalant mot min
kropp tidigare i livet, konsumtionsknarkat och sminkat bort känslor
istället för att ta tag i dem. Men ju<br />
mer informerad jag blev desto mer handlingskraftig blev jag.<br />
<br />
Det går faktiskt att göra något för att undvika de värsta kemikaliefällorna!<br />
Min
grundfilosofi i det hela är att jag vill ge Iben en så ren start som
möjligt. Jag kan inte skydda henne från allt men jag kan iallafall
försöka bygga upp hennes lilla kropp med bra ekologisk mat och en så ren
hemmiljö som det bara går.<br />
<br />
Några enkla grepp vi börjat med här hemma är<br />
<ul>
<li>Plastbantning. I många plaster (detta är en hel vetenskap) finns
skadliga ämnen som påverkar hormonsystemet och är cancerogena. Det
viktigaste att göra sig av med är de plastprodukter som upphettas (då
frigörs dessa ämnen och går ut i maten). Lunchlådor, stekspadar och
slevar är några exempel. Vi försöker fasa ut mer och mer och har köpt
redskap i trä, rostfritt stål och lunchboxar i glas. När det kommer till
leksaker har vi inte köpt en enda plastleksak till Iben, däremot har
hon fått i present. En enstaka sak är helt okej. </li>
<li>Städning. Mycket av de skadliga ämnena vi har i hemmet samlas upp i
damm. Därför är det viktigt att vädra, damma och våttorka regelbundet.
Framförallt i sovrummen där vi tillbringar mycket tid. Detta är en öm
punkt för alla oss som är småbarnsföräldrar, en får göra så gott en kan
helt enkelt. Vi har dock börjat med en checklista där vi bockar av allt
eftersom vi tar tag i det vilket fungerar över förväntan (vi är annars
två bekväma slarvpellar). Här använder vi så skonsamma
rengöringsprodukter som möjligt. Linoljesåpa till golven och diskmedel
till fläckar och hårt smutsade ytor. </li>
<li>Genomtänkt konsumtion. Allt handlar egentligen om medvetenhet och
eftertänksamhet. Detta är något jag får kämpa med. Det där habegäret och
att allting är utbyttbart hela tiden styr mig mer än jag vill kännas
vid. Försöker tänka på behov, kvalitet och hållbara material när något
nytt ska inhandlas. Vi köper iallafall nästan bara begagnade eller
ekokläder till Iben, Det må vara hänt att det slunkit med någon
oemotståndlig sjömansklänning eller plastig stövel.</li>
</ul>
Underbara Clara som är en stor inspirationskälla för mig har gjort en väldigt bra <a href="http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2014/05/04/kemikaliebanta-ditt-hem-en-guide-for-nyborjaren/">guide</a> när det gäller kemikaliebantning, den har jag gått mycket efter<br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyzq3eHxWc8xDwRfkemz3m3IEw55mKG-WScCNZ4SfgUAdanv9XQDh7ncLVsK8p00dt2ft8W5rKOHFPO4TU-qTyKQ7qCq8RmiZo9_70I2tJdrmBrrAbV3GtASI9Zy5uS5mqypzlgaPmMyQ/s1600/handla-ratt-for-en-giftfri-barndom.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyzq3eHxWc8xDwRfkemz3m3IEw55mKG-WScCNZ4SfgUAdanv9XQDh7ncLVsK8p00dt2ft8W5rKOHFPO4TU-qTyKQ7qCq8RmiZo9_70I2tJdrmBrrAbV3GtASI9Zy5uS5mqypzlgaPmMyQ/s1600/handla-ratt-for-en-giftfri-barndom.jpg" /></a>En bok som jag läst och haft mycket nytta av är <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/handla-ratt-for-en-giftfri-barndom-9789197954068">Handla rätt för en giftfri barndom</a><br />
där författarna inte bara informerar om djungeln av kemiska termer och miljömärkningar<br />
utan också hänvisar till var en kan köpa och få tag i bra saker till allt som rör barnen och deras omgivning.<br />
<br />
Den
kommersiella tidningen Mama har tror det eller ej också publicerat ett
par artiklar i ämnet vilket verkligen var positivt överraskande. De kan
ni läsa <a href="http://www.mama.nu/Gravid--baby/Sa-skapar-du-en-giftfri-vardag-at-dina-barn">här</a> och <a href="http://www.mama.nu/Artiklar/10-tips-pa-hur-du-giftsakrar-hemmet">här</a>.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-13892805417504019452014-11-10T07:16:00.002-08:002015-01-07T11:23:37.155-08:00Från en vilsen mamma<span style="background-color: white; font-family: 'Times New Roman', Times, FreeSerif, serif; font-size: 15px; line-height: 21.5599994659424px;">Att bli mamma är så stort. Den stora kärleken och dess följeslagare: rädslan, otillräckligheten,och det dåliga samvetet. Det finns ingen annan roll i livet jag antagit som varit så självrannsakande. Allt det bra och allt det dåliga i mig blir belyst av en liten femtonmånaders människa. För det allra, allra mesta är det fantastiskt, men det finns de stunder när jag själv är liten och skör som får mig att nästan drunkna. Trycket över bröstet, oket av livets alla måsten blir för stort men det förstår inte denna lilla människa som med all rätt kräver sin mammas kärlek, tålamod och trygghet. Hon vet inte att jag varit på arbetet i nio timmar med åtta dementa personer, personer som också kräver värme, trygghet och tålamod. Hon vet inte att jag givit mig själv, svalt mig själv så till den milda grad att allt hon får i slutet av min dag är sura uppstötningar av sin så kallade mor.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: 'Times New Roman', Times, FreeSerif, serif; font-size: 15px; line-height: 21.5599994659424px;">Detta mina vänner är min största vardagssorg, att den lilla person som behöver allt det bästa av mig inte får det hon förtjänar. Dessa fantastiska försvinnande barnaår som jag vill belysa med trygghet och magi... Jag vill ge henne ett tryggt hem, med hållbara gröna värderingar. Jag vill ge henne en mamma som är stark och vågar stå upp för sig själv. Jag vill ge henne mer än känslan av otillräcklighet som detta konsumtionssamhälle jagar oss med hela tiden.</span><br />
<br style="background-color: white; font-family: 'Times New Roman', Times, FreeSerif, serif; font-size: 15px; line-height: 21.5599994659424px;" />
<span style="background-color: white; font-family: 'Times New Roman', Times, FreeSerif, serif; font-size: 15px; line-height: 21.5599994659424px;">Därför tänker jag mycket på min livssituation just nu. Det kan väl inte vara meningen att det ska kännas så här? Alla andra vackra kämpande mödrar därute,hur gör ni för att räcka till? Jag tänker försöka ge mig tid att skriva. Jag behöver det för att inte tappa mig i allt.</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPufVTlFUXRiyR5kjm8yKptqweNLk9XE8jYys_LVJxENfhaHmTXOxoz70Gfl1Z9h3e9u3rEO39i9ntUukEhPLGBGGq2e7alqnT7B9YwOLwcGvbJiWaTP3G_IBYwV4M0eSGBAT94zaHRfI/s1600/20130703_195746.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPufVTlFUXRiyR5kjm8yKptqweNLk9XE8jYys_LVJxENfhaHmTXOxoz70Gfl1Z9h3e9u3rEO39i9ntUukEhPLGBGGq2e7alqnT7B9YwOLwcGvbJiWaTP3G_IBYwV4M0eSGBAT94zaHRfI/s1600/20130703_195746.jpg" height="400" width="300" /> </a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
(Här är jag en nybakad liten mamma med extra allt av känslor ute på första promenaden med Iben. Fick gåamma i två kilometer)</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-78119860005905548802014-09-18T13:57:00.000-07:002015-01-07T11:23:23.118-08:00Om känslornaHejsan vardag, förskola och heltidsjobb!<br />
<br />
<div>
<div>
Det är det jag som modern kvinna ska vara tacksam för.</div>
<div>
Jag är inte modern, jag är skör och bär alltid mina känslor utanpå. </div>
</div>
<div>
Så har det alltid varit. Känt av allt det outtalade, allt det där som finns kring oss människor men som aldrig riktigt släpps fram. Det är en lycka och en förbannelse. </div>
<div>
I många kreativa yrken är kännandet levebrödet. Dessa modiga människor som känner för oss, som dränerar sig till huden ramlar av, för att de måste.<br />
<br />
Jag har fått trycka undan lite av kännandet för överlevnadens skull. Det går inte och bära med sig alla gamla själar hem. Det går inte att alltid att vara en lyssnande och fin vän/ familjemedlem. Det går inte heller att vara den där fina lilla mamman med det enorma och inkännande tålamodet jag hade tänkt mig att jag skulle vara.<br />
<br />
När kvällen kommer är jag slut.<br />
Saknar att skriva och leka med ord. Saknar att känna mig hel!<br />
När livet lämnat tillbaka mig från detta långtidslån ska jag minsann explodera av allt det bästa inom mig.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-20532486797941152042014-05-15T13:11:00.001-07:002015-01-07T11:20:03.633-08:00Mammahjärtat och förnuftetInte trodde jag att det skulle ställa till en sådan storm i hjärtat att börja arbeta igen.<br />
<div>
Åtta månader gick så brutalt rusande fort. Även om jag sugit i mig all nektar av bebislivet, alla stunder av ljuvlighet så gick tiden ifrån mig ändå. Nog för att moderskapet förde med sig tvivel, frustration, gråtnätter och förlust av det egna jaget även för mig, har jag hela tiden varit så medveten om denna lilla vackra tid. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag ville så gärna vara kvar i det där för evigt, spela rollen som nybliven mamma till mitt första barn. Jag hade precis börjat vänja mig när verkligheten kom ikapp. Missförstå mig rätt här. Jag tycker det är viktigt att vi ska dela föräldraledigheten så mycket det är möjligt mellan två föräldrar. Det för med sig många positiva konsekvenser för jämställdheten både i den lilla familjen som samhället i stort. För oss i vårt liv passade det bra att göra så. Jag har varit så övertygad och stolt över att vi faktiskt bidrar till att rycka på familjemönster och dammiga samhällsstrukturer ända till den dag då klockan ringde och insikten av att skiljas från sin åttamånaders bebis under tio timmar, varje arbetspass, vecka efter vecka slog mig. Så många timmar ifrån detta lilla ånglok som rasar genom sin utveckling. Så mycket tid vi skulle leva på var sitt håll jag och hon. Smärtan i detta, av allt jag missar rev upp ett sår. Dagar utan sitt barn kan en aldrig få igen. Hon står inte och väntar på mig, tiden fryser inte när jag vänder mig om och går.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Hon lider ingen nöd, ständigt påpassad av sin pappa som älskar, ömmar och fixar på bästa sätt.</div>
<div>
Men mammahjärtat vet inte vad jämnställdhet är, hon vill bara vara nära sitt barn, hon får fysiskt ont av frånvaron, kan inte sova utan ljudet av barnets andetag. Mammahjärtat är egoistisk och uteslutande kring allt annat i världen än just sitt barn. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Så nu sitter jag här, och försöker uppfostra ett barn av vår tid med ett uråldrigt bakåtsträvande mammahjärta som skriker var gång jag stänger dörren och går mot en ny arbetsdag. </div>
<div>
Fångad i ett vakuum mellan förnuft och känsla.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMNpq3sN-7ToA6gxtOYbnAkWKFN_CyyoXegplGa0wOZTMIbSLx9s-CbUKZMHq6gzVhvoCHVZCNRnZmrvLa4dHr-A1eal3XhrEBZL3d1Pe_eYHI9AJ0L95M_UeRkrqcJYWMt8Tosxj25Ds/s1600/IMG_4774.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMNpq3sN-7ToA6gxtOYbnAkWKFN_CyyoXegplGa0wOZTMIbSLx9s-CbUKZMHq6gzVhvoCHVZCNRnZmrvLa4dHr-A1eal3XhrEBZL3d1Pe_eYHI9AJ0L95M_UeRkrqcJYWMt8Tosxj25Ds/s1600/IMG_4774.JPG" height="266" width="400" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-40100792816416593192014-02-17T14:43:00.000-08:002014-02-17T14:43:00.610-08:00Veckans lilla grönaMat som är snäll mot naturen, hälsan och plånboken är det bästa jag vet. Det är så fint av människor att dela med sig av tips där den kombinationen låter sig genomföras. Därför tänkte jag betala igen för alla dessa recept jag i hemlighet knyckt genom att dela med mig med mina gröna favoriträtter.<div>
Först ut är denna busenkla morotssoppa som naturligtvis går att piffa till med allsköns ingredienser, här kommer iallafall grunden</div>
<div>
<br /></div>
<div>
1gul lök</div>
<div>
2 vitlöksklyftor</div>
<div>
7 medelstora morötter</div>
<div>
2cm färsk ingefära </div>
<div>
8dl vatten</div>
<div>
2 dl valfri matlagningsgrädde </div>
<div>
2 grönsaksbuljongtärningar</div>
<div>
1 msk citronsaft</div>
<div>
svartpeppar</div>
<div>
1 näve naturella pumpakärnor </div>
<div>
kokosolja att steka i</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Finhacka löken och stek tills den blir genomskinlig i lite kokosolja. </div>
<div>
Pressa vitlöken och riv ingefäran och lägg ner det tillsammans med löken.</div>
<div>
Skala och skär morötterna i två cm tjocka bitar, fräs tillsammans med det andra i ett par minuter. </div>
<div>
Tillsätt vattnet och när det kokat upp lägger du i buljongtärningarna. </div>
<div>
Låt puttra på svag värme till morötterna är mjuka. </div>
<div>
Rosta kärnorna i torr stekpanna på medelvärme tills de fått gyllene färg.</div>
<div>
Mixa soppan tills den blir slät och tillsätt matlagningsgrädde</div>
<div>
Smaka av med citronsaft och svartpeppar</div>
<div>
Strö kärnorna över soppan och servera!</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgposxWTXUcc311KoHeBlQOxy3l-6bStD53IELwkO7ahMrmBt-tIMB0-mE-bftPDjoUbFEUafl7rZWTYBPQ359_JAjHNUXxp_ItElhuzO_t4GnfaSDK0U6rfW134E0o6pngSKWDp9BxwXQ/s1600/veckans+lilla+gr%C3%B6na.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgposxWTXUcc311KoHeBlQOxy3l-6bStD53IELwkO7ahMrmBt-tIMB0-mE-bftPDjoUbFEUafl7rZWTYBPQ359_JAjHNUXxp_ItElhuzO_t4GnfaSDK0U6rfW134E0o6pngSKWDp9BxwXQ/s1600/veckans+lilla+gr%C3%B6na.jpg" height="459" width="640" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Själv har jag fått receptet från boken: <a href="http://www.adlibris.com/se/bok/green-grona-smaker-for-barnfamiljen-9789163728501">Green, gröna smaker för barnfamiljen</a></div>
<div>
<br /></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1480556880064335035.post-2987639257570133472014-02-16T14:18:00.000-08:002015-01-07T11:20:32.402-08:00Mitt lilla ånglokDen här lilla frun är här för att erövra världen. Nio månader i magen, snart åtta utanför. Ett rusande tåg utan hänsyn till långsamma modershjärtan. Små strumpor i tvättmaskinen, en stor stark bultande kärlek som med sin skrämmande kraft bleker färger runt allt annat som älskats förut.<br />
<div>
Låt mig alltid sätta detta lilla ånglok först även om livet drar i andra ändar, låt mig se när jag behöver dra i nödbromsen eller bara låta henne skena. Låt mig vara bommarna som skyddar hennes väg, låt mig stå vid stationerna och heja på, låt mig ingjuta hopp och låt mig inte hindra henne från att åka vidare. Mitt lilla fina ånglok, låt mig få åka med lite då och då så jag ser att du har det bra. Livet går kanske inte alltid som på räls, det kan skena iväg, det kan spåra ut och det är så det är. </div>
<div>
Jag kan inte skydda dig mot det, jag kan inte välja var och när du ska stanna. </div>
<div>
Men jag kan älska dig, i allt du blir och är som bara en mamma kan. </div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-66813iqBNcGnQrnRY5NBaHOuoKMs_waQZsxb-RMfowsJaPMwPPGqmGFSSnQGbpMPQqlpFJad17RJ_jN95sXASVxOHKCZBBur9Y9UCHhw3NJhvR18y-Ye5F4gK4ZeXX0gWL86ENdZmpk/s1600/2014-01-08+13.28.41.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-66813iqBNcGnQrnRY5NBaHOuoKMs_waQZsxb-RMfowsJaPMwPPGqmGFSSnQGbpMPQqlpFJad17RJ_jN95sXASVxOHKCZBBur9Y9UCHhw3NJhvR18y-Ye5F4gK4ZeXX0gWL86ENdZmpk/s1600/2014-01-08+13.28.41.jpg" height="400" width="266" /></a></div>
<div>
<br /></div>
Johannahttp://www.blogger.com/profile/09332658289129796329noreply@blogger.com1