Det är det jag som modern kvinna ska vara tacksam för.
Jag är inte modern, jag är skör och bär alltid mina känslor utanpå.
Så har det alltid varit. Känt av allt det outtalade, allt det där som finns kring oss människor men som aldrig riktigt släpps fram. Det är en lycka och en förbannelse.
I många kreativa yrken är kännandet levebrödet. Dessa modiga människor som känner för oss, som dränerar sig till huden ramlar av, för att de måste.
Jag har fått trycka undan lite av kännandet för överlevnadens skull. Det går inte och bära med sig alla gamla själar hem. Det går inte att alltid att vara en lyssnande och fin vän/ familjemedlem. Det går inte heller att vara den där fina lilla mamman med det enorma och inkännande tålamodet jag hade tänkt mig att jag skulle vara.
När kvällen kommer är jag slut.
Saknar att skriva och leka med ord. Saknar att känna mig hel!
När livet lämnat tillbaka mig från detta långtidslån ska jag minsann explodera av allt det bästa inom mig.
Jag har fått trycka undan lite av kännandet för överlevnadens skull. Det går inte och bära med sig alla gamla själar hem. Det går inte att alltid att vara en lyssnande och fin vän/ familjemedlem. Det går inte heller att vara den där fina lilla mamman med det enorma och inkännande tålamodet jag hade tänkt mig att jag skulle vara.
När kvällen kommer är jag slut.
Saknar att skriva och leka med ord. Saknar att känna mig hel!
När livet lämnat tillbaka mig från detta långtidslån ska jag minsann explodera av allt det bästa inom mig.
