En liten rörig människa med tusentals tankar. Här låter jag de flöda vilt och okontrollerat. Följ med i den ständiga kampen om att hitta rätt och leva sant



8 sep. 2010

Sjuk men stolt

Har börjat arbeta på ett sjukhem för äldre ett stenkast från vår lilla myskvart. Det bar mig emot den där första dagen, då inget var som hemma, inte språket, inte rutinerna, inte värderingarna. Jag vet att jag nämnde det lite vagt. Att ta ett steg tillbaka i utvecklingen. Tack och lov blev jag motbevisad. Sjukhemmet visade sig vara ett varmt mångkulturellt ställe, där vi kan vara från minst fem olika länder i arbetsstyrkan under en dag. Efter att ha kommit mina nya kollegor lite närmre (gör ont i hjärtat och uttrycka sig så) känner jag mig bortskämd. Oj, jag har dagar här då jag är så harig och rädd,dum för att jag inte förstår norska undertoner, rädd att inte bidra med mitt strå till myskvarten. Men jag har fått med mig en sak: Kan man komma från Syrien, Palestina, och Pakistan lära sig norsk och få sig ett arbete här då ska inte jag sitta här i självömkan och tro att allt kommer av sig själv. Kan de som talar språk utan någon som helst koppling till norskan lära sig så kan jag, lilla naiva svenskan ska minsann inte sitta och gömma sig i sin osäkerhet bara för att allt är lite nytt och läskigt. Jag kom hit av kärlek, många många kom hit för att fly från hat, för sina liv. Dessa tankar visade sig fungera som en bra taktik då jag och några goa tjejer från gamla jobbet drog till Stockholm i helgen för att springa tjejmilen. För att inte ha tränat något nämnvärt, ätit godis i fyra timmar i sträck och sovit på ett hårt golv klarade jag att springa en hel mil! Hela tiden med mantrat i huvudet: kan de så kan jag! Och visst kunde jag, på en timma och nio minuter tog jag mig i jämt tempo runt vackra djurgården tillsammans med 22 000 andra tjejmilssystrar. Oj vad häftigt att man kan så mycket mer än man tror!
Sedan är det petitesser ett jag sitter här och känner höstförkyldningen invadera kroppen, sjuk men stolt det kan man också vara.