Angående skomakare och vad en sådan kan tänkas tänka...

Ibland är det bara för sorgligt att tänka på att
småstäders söta skomakare sitter i sin verkstad och
tänker hemska fientliga tankar.
Det är sorgligt att ett sådant trevligt epitet ska förmörkas,
sorgligt för att en människa inte orkar tänka lite längre.
Denna dikt är till dig rädda människa:

Skomakare bli vid din läst
gör det du gör bäst
Klacka om och lacka
inte tala inte snacka

Somliga går med trasiga skor
det är tur att det finns skomakare som tror
på trygghet och tradition
att sko Sverige rent från alienation

En svensk tiger, är ett märkligt djur
den morrar i moll och spinner i dur
den får gå på öppna gator och bli hyllad, inte hatad
av barmhärtiga skomakare blir den alltid matad

Lusse lelle lusse lelle elva nätter före jul
baka saffransbullar tycker du är kul
för Jimmie Åkesson och Lucia
är det viktigt att fira

Gå i någon annans skor
det vill du inte göra
vart skulle du gå?
Vad skulle du höra?

Skomakare bli vid din läst
gör det du gör bäst
laga alla trasiga skor
Den Svenska Tigern vet mer än du tror

Ont i min självbild

Ingen lön än, hur ska jag våga fråga igen? Var hittar man kraften? Var på intervju idag. På en Montessoriförskola vid Holmenkollen. Åkte tvärs över Oslo, husen blev dyrare och fick större murar.
Vid världens vackraste utsikt stannade bussen. Mötte en modern armanipappa utanför en gigantisk vit villa. Jag var framme. Shit hur hamnade jag här? In på kontoret, med en vy över hela världen. Två egangerade intervjuare och en osäker Johanna.
-Så vem är du?
-eh ja.... vem fan är jag? (det sa jag inte högt)
...så en osammanhängande harrang ord om mitt liv. Jag vet inte hur det gick alls. Det var jag och hundra sökande. Det blir nog inte jag... men jag kom åtminstone till Holmenkollen. Hemåt igen. Ner för backen... förbi alla oljepengs murar. Bussen går visst inte så ofta i den här delen av stan. Vem vill resa kollektivt här? Försöker hålla mig uppe just nu, försöker se mitt värde mitt jag och allt jag kan.
Det går inte bra. Men som min kloka mormor brukade säga "Om en liten stund känns det lite bättre"
tack, tack tack för min mamma och min tappre Espen för att ni står där på var sin sida om mig så jag inte ramlar ihop i en hög. Jag ska ge tillbaka snart

Jo så här är det

Jag har arbetat i två månader och två veckor. Väntar fortfarande på lönen. Det enda som håller mig vid humör, som gör att jag fortfarande möter de äldre med respekt och en inte alltid för stressad inställning är min starka känsla för medmänsklighet. Det är det enda. Gräver allt djupare för att hitta den. Det tär. Djupt andetag,inte lyssna på missnöje, parera vems behov som väger tyngst. Brukare, organisation, den förbannade kollegiala atmosfären? Andas, blunda, och fortsätta framåt.
Ja, jag vet att jag enligt byråkratiska mått mätt inte är vuxen än. Det tar tid för mig att förstå
det tar en vecka för byråkratvuxna att ordna papper, personnummer och norsk telefon det tar lite längre för Johanna Jeppsson.
Gick in och pratade med en slapp chef med för mycket lön igår angående min problematik. Hans medmänskliga utgrävning var övergiven sedan länge. Det är lätt för honom att använda sig av min röriga karaktär som orsak. Det är lätt att sitta där tryggt bakom sin skärm, tre klick iväg från att ge mig det jag förtjänar. Det han gjorde var att skratta sedan sa han något obegripligt på norsk.Djupt andetag, skratta med, har inte råd att käfta emot. Han skrattade igen, såg på mig som om han gjorde mig en stor tjänst och sa: Det är lite krångligt för mig men jag ska se till att du har pengarna om ett par dagar. Svälja förnedringstårar, pressa fram ett leende
-tack ska du ha, ursäkta att jag är så rörig...och förresten... tack för att jag får ingå i er härliga organisation som utstrålar arbetslust och engagemang. Tack för att du får mig att känna mig så värdefull. Skratta åt mig, jag lyser gärna upp din välbetalda trista vardag med min klantighet!!
Jag har sålt mig själv och glömt ta betalt det svider. Jag saknar Floragården, jag saknar medmänskligheten och mina underbara kollegor. Jag saknar det stället så det gör ont