En liten rörig människa med tusentals tankar. Här låter jag de flöda vilt och okontrollerat. Följ med i den ständiga kampen om att hitta rätt och leva sant



8 nov. 2010

Jo så här är det

Jag har arbetat i två månader och två veckor. Väntar fortfarande på lönen. Det enda som håller mig vid humör, som gör att jag fortfarande möter de äldre med respekt och en inte alltid för stressad inställning är min starka känsla för medmänsklighet. Det är det enda. Gräver allt djupare för att hitta den. Det tär. Djupt andetag,inte lyssna på missnöje, parera vems behov som väger tyngst. Brukare, organisation, den förbannade kollegiala atmosfären? Andas, blunda, och fortsätta framåt.
Ja, jag vet att jag enligt byråkratiska mått mätt inte är vuxen än. Det tar tid för mig att förstå
det tar en vecka för byråkratvuxna att ordna papper, personnummer och norsk telefon det tar lite längre för Johanna Jeppsson.
Gick in och pratade med en slapp chef med för mycket lön igår angående min problematik. Hans medmänskliga utgrävning var övergiven sedan länge. Det är lätt för honom att använda sig av min röriga karaktär som orsak. Det är lätt att sitta där tryggt bakom sin skärm, tre klick iväg från att ge mig det jag förtjänar. Det han gjorde var att skratta sedan sa han något obegripligt på norsk.Djupt andetag, skratta med, har inte råd att käfta emot. Han skrattade igen, såg på mig som om han gjorde mig en stor tjänst och sa: Det är lite krångligt för mig men jag ska se till att du har pengarna om ett par dagar. Svälja förnedringstårar, pressa fram ett leende
-tack ska du ha, ursäkta att jag är så rörig...och förresten... tack för att jag får ingå i er härliga organisation som utstrålar arbetslust och engagemang. Tack för att du får mig att känna mig så värdefull. Skratta åt mig, jag lyser gärna upp din välbetalda trista vardag med min klantighet!!
Jag har sålt mig själv och glömt ta betalt det svider. Jag saknar Floragården, jag saknar medmänskligheten och mina underbara kollegor. Jag saknar det stället så det gör ont

5 kommentarer:

  1. Fina, vackra Johanna! Det suger att inte kunna saga att du skulle slagit honom pa kaften- da hade du som du skrev troligtvis inte fatt nagra pengar, tvartom. Pengar ar skit, arbetsbristen ar skit, men VET DU? Om ett gang ar sa ar du i hans rov pa helt andra premisser, o da kan han fan sitta o pressa tillbaka sin egna javla fornedringstarar i hans uttorkade tarkanalar o tomma skal.
    Fast grejen ar den, att du ar sa sjukt javla fantastiskt sa du kommer inte lata honom kanna sig fornedrad.

    Du ar min idol. Har kanske sagt det forr, kanske sa mycket sa det blir tjatigt, men jag kommer sag det igen.

    Jag kan sla honom pa kaften, just say the word.
    (Alltsa, jag vet hur tontigt det lat, jag kan inte slass. Men jag kan kasta nagot pa honom. Natt tungt o vasst!)

    SvaraRadera
  2. Å Ylva, tack du är också ett sjukt jävla bra fruntimmer för att använda sig av ett starka ord.

    Tusen tusen tack för att du alltid finns där och uppmuntrar mig. Alla borde ha en Ylva som peppar utan att få något igen. Hoppas du har det bra om dagen var du än är i värden.
    Om du är hemma till jul så måste vi jula oss lite.

    Ha det gott

    /j

    SvaraRadera
  3. AHH, ja hade velat prata rakspråk med den där jäkla typen, tål inte att du blir behandlad så.. Men snart kommer en dag då du kan säga ajöss till det där kneget, å ja tror att den kommer snart! Tro bara på dej själv jojjo, det gör vi andra =)

    SvaraRadera
  4. Å mos tack! Du hade nog fräst ifrån om jag känner dig rätt ;) Jag behöver lite mer kuk.... eller ja det där lät ju dumt men mentalt praktstånd helt enkelt

    tack för uppmuntran =)

    SvaraRadera
  5. Jag far igen en massa av dig! Jag ar absolut hemma till jul, skulle aldrig spendera julen nan annanstans. Da maste vi ses! Har tagit bort Facebook, men mobilnumret ar detsamma sa hor av dig om du kommer soderut!

    SvaraRadera