Äta, skrolla, och tysta tankar med musik

Jag längtar efter ett barn till.  Det är precis samma smärtsamma längtan som förra gången men inte lika uppslukande. Jag kan inte sjunka så djupt längre för jag har ju min unge. Min alldeles livs levande rufsiga lilla unge som aldrig låter påminnelserna om att livet är nu vänta.
Den översvallande kärleken och det livsuppdraget hade jag inte sist.

Om vi räknar förra gångens kämpade av 36 menscyklar med hopp, förtvivlan och tröstlöst mörker, plus tre års nytt kämpande har jag alltså en erfarenhet av hela imponerande 72 stycken besvikelser och en stor fet seger såklart. Ganska imponerande uthållighetsskills ... om jag får säga det själv.

Det sista hoppet för denna månaden har precis runnit ur mig och som rubriken lyder har jag tacklat det genom att överäta, gottat mig i andras liv och lyssnat på musik för att slippa umgås med mina tankar. Det konstiga är att jag ändå känner mig glad och lugn mitt i allt. Jag har haft så fina drömmar med hopp och tillförsikt. I December får vi hjälp igen och det finns mycket kvar att pröva innan vi ger upp.

Samtidigt pågår livet och det vill jag inte missa för allt i världen.

/Johanna