När jag startade denna bloggen för nästan tre år sedan var jag nyseparerad och nykär. Jag hade lämnat ett nio år långt förhållande kastat mig in i ett nytt och bodde för första gången själv på många år. Där i min enrummare studsade tankarna, jag hade kastat mig in i ett nytt liv och behövde skriva av mig om allt möjligt. Mina texter från den tiden är en känsloexplosion och den som letar efter logik och sammanhang får leta vidare. Under den tiden hade jag precis fått mitt drömjobb på en dagcentral för dementa. Har alltid arbetat med äldre på ett eller annat sätt men var trött på att alltid stressa, göra omöjliga moraliska val och aldrig ha tid. Plötsligt fick jag allt det där. Att få rå om, laga mat och ha tid att lära känna mina gäster på dagcentralen var ren lycka! Alltså befann jag mig under början av denna bloggen i något slags rus av känslor. Nykär i livet helt enkelt.
Verkligheten kom ikapp och beslut var tvungna att tas. Min pojkvän bodde i Oslo och jag här i Falkenberg. Vi ville så gärna satsa på oss och kom fram till att den bästa lösningen var att jag tog mig pick och pack och begav mig till grannlandet. Hemkär och jobbkär som jag är blev detta inte en helt enkel övergång. Jag var tillbaka på ruta ett och började arbeta som timvikarie på ett gammaldags tvättäkta ålderdomshem med helt annan arbetskultur än hemma i Sverige. Jag slet som ett djur med min svenska arbetsmoral i bakfickan och fick noll tillbaka. Hade svårt att hålla fast i egenvärdet och mådde stundtals dåligt. Efter många turer fram och tillbaka beslutade vi oss för att flytta tillbaka till Sverige. Som väl var är Espen (som min andra hälft heter) lika förtjust i Falkenberg som jag. Vi återvände och jag gick tillbaka till mitt älskade jobb. Efter en liten tid i lägenhet slumpade det sig så att vi blev med hus, en liten stuga med en kvarn som närmsta granne. Och där är jag nu, mitt i renovering, trädgårdsdrömmar, arbetande och samma gamla känslostormar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar