igår, imorgon och jag mitt emellan. Jag, klämd och skrämd av allt jag vill skynda till, av allt som hinner ikapp. Så springer jag alltså runt, med två löjligt stora bollar. Jag kan inte klämma ner rumpan någonstans. Idkar egenterapi via hela the fucking world wide web. Låtsas att jag tröstar mitt så kallade inre barn. Jag tar mig själv på för stort allvar den saken är klar.Det är liksom svårt att acceptera allt skitigt som också är ens person. Fast jag tycker det är rakt mycket vackrare att vara öppen med det dåliga. Skulle alla ha lika mycket självinsikt som en nyutexaminerad exalkholist efter tolvstegs programmet skulle det inte finnas skam, skuld och dolda hemska undertexter och krav.
Fy fan säger jag! Fy fan för alla spel som får oss att dricka för mycket och våldta oss själva!
Hej jag heter Johanna, jag är feg och missar att ta hand om mina misstag. Ganska liten, inte kaxig alls.
Fast du är en av de modigaste jag känner.
SvaraRaderaFin ny design här på bloggen. Me like.
Puss från Emma
Läste precis en kommentar på en blogg som gjorde mig alldeles matt o väckte en önskan om att kasta in handduken o ge upp om att hoppas på människor. Så går jag in här. Människa- du lever! Du är varm o vacker, ger färg i det gråa o slår hål på det hårda. Du väger upp alla som inte tänker längre än sina- i vanliga fall stora, men i fallet med den där kommentaren: korta- näsor. Du, en enda människa, får mig att styra om energin som flera kortnäsade människor precis roffade åt sig, till att se det varma.
SvaraRaderaÅh va du behövs.
http://www.youtube.com/watch?v=YA2h9PrIUxs
SvaraRadera"Just eat up all the grey, and it will fade away."