Så mycket som sipprar ut på fel sätt, rinner över och förgiftar i små doser. Doser som värker i själen utan att en vet var de kommer ifrån, som gör en ledsen och tar ifrån en sinnesnärvaro som kunde spenderats finare. Som får en att sjunka och fundera kring sitt eget värde när en egentligen borde tänka på utflykter, kramar och musik.
Därför bär vi ansvar för vårt mående, det är självklart att få känna alla känslor, att inte alltid kunna glädjas, att få vara svartsjuk, arg och ledsen. Känna är okej, våga känna är modigt. Men när känslorna läggs utanför en själv, när insikten saknas och de läggs på andra att bära blir det genast krångligt.
Ofta kletar andras ouppklarade känslor fast vid mig och jag går vilse. Då hjälper det att tänka att just den lilla människan inte har förmåga att göra bättre nu. Att lämna det där vid den tanken. Att välja ömheten och resa sig <3 div="">
Nu ska jag ge mig själv till natten. Lägga mig vid mitt barn och låta hennes sömn blandas med min.
Slippa väcka tidigt imorgon och mentalkräkas på min gälla mammaröst som hurtigt försöker presentera förskolan som ett roligare alternativ än Disneyland samtidigt som själen vill stanna under täcket.
För övrigt:
Stina Wolter i let`s dance... så mycket liv, sårbarhet och äkthet som letar sig in i glättig svensk familjeunderhållning. Det finns hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar