Martina

Martina är ett skyggt men ack så sinnligt kvinnoväsen. Hon har sitt eget vackra filter över denna värld. Hennes penseldrag brinner. Hon glöder och pyr där inne. Ibland gömmer hon sig när verkligheten blir för påtaglig. För det kostar att vara så öppen, att ge så mycket vackert. 

Vi lekte mycket som barn, letade efter Näcken, såg mysterier i allt, jagade äventyr med febrig iver. Våra föräldrar slet sitt hår då denna jakt tog oss ut på sköra isar(bokstavligt talat). Två flickor i fantasins blomstringstid.  Så ont det gjorde när den brutala vuxenheten knackade på dörren. När magin började blekna i takt med att kvinnorna i oss reste sig. Så rann tiden och vi flöt i land på samma ställe igen. Vi blev strandsatta här i Bölse och de där flickorna fanns visst kvar, ville ut, ville leva!  Nog för att jag är den där kvinnan med tusen åtaganden men när jag träffar dig så glömmer jag allt det där. Tycker mig höra när Näcken ropar, ser hur din pensel får mitt krökta huvud att se andra färger.

Fina Martina sluta aldrig vara du. Flyt vidare, flyt ut i världen den väntar på dig!