I jakten på det perfekta moderskapet

Jag har varit mamma i lite över ett år. Jag utforskar denna nya roll var dag. Ibland är vetskapen om att ha total makt över ett liv så kvävande, ibland är den fantastisk och självutvecklande.
Jag har en tendens att flyta ut och glömma mina egna värderingar när jag är inne i hudlösa perioder. I våras innan jag hittat balansen mellan alla mina roller (kollega, partner, vän, dotter, syster, mamma) var det kaos. De dagar jag var ledig skulle jag vara närvarande med Iben till hundra procent, motionera, städa huset och vara social. Tålamodet skulle räcka genom arbetsdagen och hela vägen hem till Iben och natten. Hon kände av det såklart, mamman som lade sina krav på sig själv över på hennes avsaknad av sömn. Så klassiskt och sorgligt! Det var inte så jag skulle bli, en mamma som inte tar ansvar för sina egna känslor utan skuldbelägger barnet.
Tack och lov för självrannsakan! Denna hösten (efter separationsångest och förskolekris) känns mer harmonisk. Kanske är det så att jag börjar landa i mina roller och hitta en slags balans. Kanske har jag insett att mitt föräldraskap inte kommer att vara perfekt, att det är en omöjlig och kvävande uppgift för alla parter. Konflikter och familjeroller kommer prövas och förhoppningsvis utvecklas till det bättre. Så länge jag tar ansvar för mina känslor och försöker respektera Ibens.

"Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det"  -Markus Krunegård