Auschwitz - Birkenau

Auschwitz, ett mänskligt svart hål. Vi far dit med buss och guide. Det är många andra bussar där, och människor med kameror som också vill förstå eller bara få säga att de varit där. Vår guide har monoton rökröst och klär allt i känslolös information. Ingen hinner känna någonting.  Våra fötter trampar genom gaskammaren, krematoriet, block elva (kallades dödsbarakacken)och till dödsväggen.  Jag ser allt hår, alla saker som sparats men det är fotografierna på barnen som träffar mig. Deras tårfyllda rädda ögon, ögon som ser rakt igenom, som ber om en förklaring . Det finns ingen så jag förblir tyst. Efteråt är det tomt, som om jag väntade mig att all förtvivlan som ekat mellan murarna skulle trängt in i mig. Men jag är jag oförändrad med min vinstlott i födelselotteriet tejpad i pannan.