Årets första förlamande sommarhetta. Dagen är som en enda lång Taubevisa. Vers efter vers av smärtsamt lycklig idyll. Jag sitter med nävarna djupt ner i jorden, du läser om islam med tankarna långt borta i alla obesvarade livsfrågor. Hönsen som ännu är kycklingar pratar kring matskålen. Jag tänker att det var ju alldeles precis hit jag ville. Det var så här den där känslan skulle kännas som jag jagat så länge. Känslan av att vara hemma i mig själv, med dig och i livet. Du tittar upp, ler och dina gröna ögon älskar också allt i denna stund. Det är så vackert att jag vill gråta.
Måste vara som att leta påskägg i trädgården varenda dag med första våren i huset!
SvaraRaderaIdag har jag också planterat, det är så spännande! Grönsaker, syren, löjtnantshjärta. Åh! O alla små gröna blad som börjat sticka upp på platser jag glömt att jag planterade på förra året!
Jag saknar dock ögon som tittar upp då o då, men imon kommer han hem. Tills dess har jag en pälsboll som stjäler handskar o skor när man inte ser på, förutom när han ligger i skuggan från tallen o vakar över en.
Grattis till hönsen, livet är så mycket bättre med djur!
Tjötjöt, jag vill komma o se eran vårträdgård! Kram!