nu vill jag prata igen

Efter några ordlösa veckor är jag här igen. Vår, ja nästan sommar har det blivit och jag har glömt bort nuet och inte varit i fas med årstidens förväntningar och aktiviteter. Vår innebär förutom smärtsamt vacker grönska en slags "upp till bevis" lycka. Utseendet blir plötsligt extra viktigt, livsstilen,  och jakten på de utopiska "pripps blå" ögonblicken. Det blir helt enkelt svårare att strunta i allt och köra sitt eget race när solen belyser tillkortakommanden jag sedan länge så effektivt förträngt. Men de stunderna då jag lever i mitt sammanhang och skiter i resten ja då är det helt enkelt alldeles förträffligt att vara människa.