Jag jobbar, jag målar lager efter lager i någon slags manisk tanke att få det perfekta vitlackerade skåpet. Vankar över till mamma på kvällarna, som proppar i mig all sin mammakärlek, ger mig nyplockade bär och bryggkaffe. Jag lyssnar på sommarpratare efter sommarpratare, låter deras röster ta mig till sömnen via deras liv, via deras perfekta manus och fina musik.
Brukar sedan vakna vid midnatt, med tusen miljarder tankar och jag tänker mitt i allt, att WOW! WOW att jag inte exploderar av allt som är så fulländat att man blir skräckslagen och sömnlös.
Sex dagar kvar. Sen ska pappa lämna mig i Oslo, precis som han gjorde när jag flyttade iväg som 18åring. Då kramade jag honom och var vemodig. Det kommer jag göra nu också. Sen kommer jag gå upp till min och Es lägenhet. Bli omhållen av honom tills vemodet ebbar ut och det nya tar vid. Vår nya oskrivna historia!
Å ljuva liv!
Jag ryser. Fantastiskt! All lycka till er!
SvaraRaderaÄlskade Johanna jag tycker så mycket om dina inlägg!
SvaraRaderaVi hörs
Mari