Tyst nu pratar jag

Jag sitter i soffan och vet att allt är upp till mig. Jag vet att det bara är för mig att lyfta på ändan. Jag vänder tankar hela tiden, dåliga mot bra, passiva mot aktiva. Nyss målade jag våra garderober de blev vita, ja vitt är en skitvanlig tråkig färg att måla i, men jag har inte lust att vakna till någon annan färg varje morgon. Jag ska twista till det, måla på några vackra ord, vems ord ska jag kopiera? Vems ord passar på våra garderober? Inte fånga dagen, inte lycka, inte hemmet är min borg, alla dagar fångar man inte, man är inte lycklig jämt och ibland är hemmet mer ett fängelse än en borg. Nej, vilka ord vill jag möta var dag många gånger? Jag sitter fortfarande i soffan och vet att allt är upp till mig. Alldeles strax ska jag ringa mitt nya extrajobb, gå ner till centrum och ta en kopp kaffe. Alldeles strax ska jag resa mig och vara den jag vill vara.
Ha en go dag allesamman, vi kör hårt denna tisdagen, tar en liten gobit någonstans ett sniff på en ros, ett bett i en kanelbulle eller en lång varm kram från någon som har en go famn, för idag är det tisdag och vad som helst kan hända