Avsnitt synder, misstag och helt vanligt självbedrägerí

Mina tre största synder:

Ågren
Jag förstår inte riktigt eller så är jag avundsjuk på de som säger att de inte ångrar något i sitt liv. De misstag de gjort har format dem till de fulländade människor de är idag. Poängen finns där det gör den, bakom alla floskler och allt överslätande. Men innerst, innerst inne visst ångrar man väl saker? Jag gör det i alla fall en hel massa saker som jag gjort, som jag ältat och som jag plockar fram ur minnet när jag inte direkt har något aktuellt att sysselsätta min bekymmerssökande hjärna med. De finns där ständigt närvarande och de svider. Jag har gjort människor illa, jag har handlat moraliskt förkastligt tusen gånger, och framförallt har jag behandlat mig själv med förakt. Inte bra, inte bra alls.
Ågren, ågren, ågren.Min erfarenhet säger mig att jag må vara en människa med insikter och förståelse för misstagen idag men imorgon är det en ny dag, med nya kamper, och nya regler. Misstagen kommer att göras jag kommer att ångra dem och de kommer fortsätta hålla mig vaken om nätterna.
Jag är en långsint misstagsgörare och det kanske är ett steg i rätt riktning att bara komma till någon slags ro med att läget är så. Tips till mig själv: Ta inga beslut mitt i en känslostorm!
Förnekandet av min inre röst
Den är svag och jag har alltid haft svårt att höra den. Jag har låtit mig bli tillplattad av människor, jag har utplånat min rättighet att existera och enbart existerat genom andra, andras bekräftelse och andras ögon. Något fruktansvärt dumdristigt men ack så enkel kostym att klä sig i. Konflikträdsla och någon slags inbillning att det ligger i min personlighet att vara dumsnäll. Usch, att vara feg är väl ändå ett erkännande värt att bli saluterad för? Feg är människan av naturen som en slags urinsikt för överlevnad kan tänkas, men i vårt komplicerade nät av sociala konstruktioner och komplicerade formationer är feghet en dålig strategi. Det är stagnerande, farligt rentutav att låsa in sig,, vända kappan efter vinden och bara stå still. Du räddar dig själv kanhända men till bekostnad av just dig själv. Att aldrig stå upp för sig själv, att aldrig göra dig obekväm för de stackars deltagarna i dina sammanhang det är inte ädelt, det är inte martyrskap det är orsaken till att saker förblir orättvisa.
Tips till mig själv: Det är obekvämt att vara sig själv, en enda människa kan inte leva upp till alla andras behov. Våga trotsa, våga säga det du är!
Likgiltigheten
Ibland då lever jag i grått. Jag går upp på morgonen och glömmer titta ut, jag går samma väg till jobbet. Jag frågar min kollega samma ointressanta frågor och arbetsdagen fortsätter. Mina tankar snurrar runt i konstiga banor men jag låter de fortlöpa, jag kommer hem, tv:n på, datorn på, allt för att slippa tänka, allt för att slippa ta ställning. Mackorna åker ner i magen men jag njuter inte, jag försöker titta ut men jag ser inte. På kvällen när jag måste stänga av allt blir det tyst, tankarna kommer tillbaka. Hjärnan är trött av alla meningslösa intryck i form av ljud och färgkaskader som inte betyder någonting. Natten blir ängslig, och morgonen grå. Jag går till jobbet… och glömmer titta ut. Jag såg på underbara Sissela Kyle och hennes program om de sju dödssynderna. Hennes slutsats var att likgiltigheten var en av de två största synderna mänskligheten begår. Oj det genuina fruntimret har ju så förbenat rätt. För mig är likgiltigheten att blunda, att stanna upp utan att vilja någonting, att låta sig uppslukas av alla gråskalor och aldrig se åt färgerna. Att helt stagnera i sin tillvaro, inte ifrågasätta, inte vilja vidare. Det är likgiltigheten som gör att vi inte ser när någon avlidit på tunnelbanan, det är likgiltigheten som slukar våra dagar, som vi kommer på att vi saknar när vi är äldre och inte kan leva om. Likgiltigheten gör oss dumma och offer för oss själva! Gråzons perioder det har vi alla. Kanske hamnar man där ibland för att man inte orkar känna något hela tiden. Ibland är ICA reklamen det enda trygga man orkar le åt. Vi är rädda och grått är bra, det täcker allt. Hur skulle det se ut om vi blandade färger till höger och vänster, de kan ju skära sig och då sticker det i andras ögon.
Tips till mig själv: Tvinga upp ögonlocken och se,se,se på världen!