Jag har dummat mig lite i det sista, ni vet det där vanliga negativa ältandet om existens, mening och tvivel. Inte mycket gott kommer utav sådant och därav inga ord. Jag finns och jag tror jag har vänt spiralen lite idag. Med gårdagens rödvin processande genom systemet under en tågfärd med utsikt över ett höstgult Norge så skedde det. Min egen röst sa följande till mig:
Fröken Jeppsson ge dig själv en plats i solen! och nu har jag gjort det.
Lite fyllesjuk men jag tycker om mig ändå, svårt att säga svårt att känna.
Att det ska vara så svårt att vara snäll mot sig själv.
SvaraRadera