Jag har inte slutat skriva men jag har bytt hem. Vårt Kvarnlyckan som inhyst oss så kärleksfullt är nu sålt och vi har grävt upp våra rötter och mellanlandat i en sommarstuga på 22kvm på Olofsbo. I Oktober väntar ett anspråkslöst men hemtrevligt tegelhus på oss. Vägen till det detta beslut har vuxit inom oss, inom mig länge. Vi har haft otaliga pratnätter. Vägt för och emot, bestämt och ombestämt oss för att till slut landa. Ekvationen barn, studier, jobb,odling och renoveringsobjekt gick inte ihop hur vi än räknade. Bara slit och lite lust. Så ska inte ett liv vara. Det kan vara strävsamt och rent av jävligt ibland men finns drömmarna och passionen bakom det vi gör är slitet värt det. Relationen till Espen, till Iben och till mig själv är kärnan. Så nu lyfter vi igen men först ett värdigt farväl av allt jag älskat med denna plats.
 |
| Kvarnen, att ha denna magnifika granne som ståtat för oss i årstidernas alla skepnader. Stolt och vacker med sin lysande krona |
 |
| Vår grusväg |
 |
| Syrenernas blomning, värt allt slit i värden |
 |
Trägolven, som är så mjuka mot bara fötter
|
 |
| Platsen i soffan där tusen samtal förts, där jag vilat med min bebismage, där jag ammat , där vi gråtit och lekt |
 |
| Fönstret i vardagsrummet som bjudit på många skådespel av ljuslekar, hjortbesök och stormhärj |
 |
| Den gula färgen i Ibens rum som passar henne så. Klar och bestämd, varm och ljus... |
 |
| Köket, med alla gäster som kom och gick, alla kvällar där solens sista strålar lekte med kvarnvingarna, vardagsrealismen med smulor, smågnabb och massa härligt barnmatsklet |
 |
| Vägen till vedboden... |
Vårt första älskade hus med våra drömmar om självhushållning och gårdsbutik, vänner och familj som fyllt det med liv, vår dotters tillblivelse och första tid i livet. Nu finns allt detta i väggarna och jag hoppas så att de nya invånarna ska trivas och fylla denna lilla värld med nytt liv och nya minnen.
