Upptäcksfärd i ett bortglömt uthus

Hela vintern har jag försökt förtränga vårt uthus som haft ett läckande tak och en flaxande pressenig som kronan på verket  men när solen tittade fram bakom trötta vintermoln så blev det plötsligt till en skattgömma.

Söndag

En sex dagars arbetsvecka med olika sorters individuella förvirringar och glömska i fokus är till ända. I kväll inleds två dagars vila. Tänker inte göra en enda duktig sak till den här veckan, så det så!
Nu tar jag och kryper under filten med Espen och pratar trädgårdsplaner istället.

sorgsen av ljuset

Jag är trött och sorgsen idag. Det är vår i luften och det är så härligt att det nästan inte går att bära. Det dammar i luften och i mammas lägenhet är fönstren stora och nära himlen. Jag längtar hem till huset, längtar till händelser som ligger utanför min förmåga att påverka. Ljuset ler och jag ler. Världen är sorgset vacker, det ser jag som tydligast när jag är i vemodet.

En riktig bakelsedag

Tjusningen med att ibland arbeta helg är bonusdagarna jag är ledig på i veckorna.  Denna dagen har varit en riktig smaskig godbit.

Vi har besökt torpet, valt att se det fina som har förändrats och njutit av solen UTAN jacka vid favoritväggen.

Sedan åkte vi in till Falkenberg igen för att klä upp oss lite och ta en finfika dagen till ära. När vi kom till Stålboms konditori (vårt kanske mest populära fik i stan) visade det sig att en ny liten prinsessa kommit till världen för de såldes små rosa bakelser.  Vi satte oss i paviljongen och konstaterade att det inte var lönt att sträva emot längre, det har visst blivit vår!

Det här med utseende

Jag har aldrig haft riktig fred med min kropp. Än idag är vårt förhållande ansträngt. Men jag börjar sakta men säkert förstå att vi hänger ihop. Jag har gjort hemska saker mot mitt stackars skal, men alltid tänkt att det är skalet som varit hemskt mot mig. "Om" tankarna är ständigt där, redo att ta över en trött hjärna. Om jag hade felfri hud, om jag hade smala lår, om mitt hår var böljande så skulle jag nog må bättre. Sedan brukar jag ta tag i "omen" genom att äta lite mindre, köpa lite mer, kleta på och dölja. Men då hänger inte hjärnan med och jag blir ändå inte gladare. Då brukar jag kapitulera och skita i alltihop vilken inte heller är bra.

Därför skriver jag det här som en påminnelse till mig själv. Det är på insidan allting börjar. Det är den som ska må bra för att stråla ut i skyltfönstret liksom. Är det så att "omen" attackerar ska jag kväva dem med saker som inte handlar om dem. Jag skall skrika från djupet av mitt innersta att jag är inte finnen på hakan, jag är större än så! Så högt att jag till slut tror det.

dialog med en borr

I helgen så har jag lärt mig att lägga golv, att världen inte går under av att saker blir lite snett, och att det är okej att få hormonkollaps och vara bra ändå.

Lördagen gick över förväntan. Målet var att lägga plattor på det nyreglade golvet. Det gick bra när jag väl bestämt mig för att milimeternoggranhet kan dra åt fanderns när det kommer till sneda gamla hus.  Vi jobbade sida vid sida i harmoni. Jag med min borr, Espen med sin såg. Söndagen däremot blev kanske inte fullt så idyllisk. Min borr var så tung jämfört med dagen innan. Det blev fel hela tiden och jag tjurade som en barnunge i värsta "jag vill inte gå och lägga mig fast jag håller på att somna" stadiet. Jag började besinningslöst skrika på den grymma och inte fullt så samarbetsvilliga tingest som vägrade samarbeta. Sedan kom jag på den briljanta idéen att det nog skulle vara på sin plats att börja på klickgolvet. Är det något som kräver absolut närvaro och noggrannhet så är det, det! Så med mitt ologiska trotsiga maneer fortsatte jag ofokuserat att klicka lite här och banka lite där. Det säger ju sig själv att det blev ohållbart. Det blev fel.

Det var då jag behövde en trygg vuxen som kan se igenom trotset och den orimliga ilskan på döda ting och tolka det som att kvinnan är extremt hormonellt påverkad, behöver mat och är utmattad. Espen drog med mig hem, visade mig en solnedgång och påminde mig om livet utanför köksgolvet. Sedan blev det mat och jag blev mig själv igen. Och hör och häpna världen gick inte under den gången heller.

Helgsysslor

Idag trotsar vi sorgsenheten och njuter av det vi har istället. Espen och jag är lediga för första gången på länge. Det ska vi fira med att lägga golv, pröva utedasset och elda. En hel helg med tid tillsammans ska njutas i stora klunkar.